Nervpirrande till max och en segrande "Hero"
Innan sändning hade jag tre låtar som absolut i mina öron inte fick vinna. Det var Frida, Nordman och så Christer Sjögren. Som tur är vann ingen av de.
Men till början...
Stämningen inne i Globen går inte att beskriva. Man måste vara där för att förstå det. Under fllera av numren stod folk upp och klappade händer samt skrålade med. Inte var det sämre drag på vår nedre läktare mitt framför scenen där vi i klubben satt. Jag tror taket lyfte flera gånger om. Bland annat under Rongedals och Sannas nummer.
Vid 21.40 smet jag ifrån min plats inne i arenan för att kunna ta mig ner till scenen och green room, och det var en djäkla labyrint! In genom en dörr, ner för en trappa, åt vänster och allt vad det nu var. Tur att SVT förberett sig för förvirrade pressfolk och satt skyltar inom cirka 2 meters avstånd som tydligt talar om vart vi ska gå för att komma tillbaka upp till pressrummet.
Jag hann i alla fall se de flesta jurygruppernas röstlämning på plats tillsammans med en kompis och efter tre 12:or till Perrelli från de tre första jurygrupperna började vi två bli liiite nervösa.
- Det här börjar likna 1983... sa han till mig och jag höll med.
Efter femte 12:an på raken satt våra nerver utanpå. Charlotte får bara inte tangera Carola fulla pott från 1983!
När så Norrköping gav Perelli något helt annat än en 12:a så pustade vi två ut och tyckte att nu är det lugnt. Att Perrelli blev 2008 års vinnare är dessutom helt rätt.
Mitt mål under presskonferensen var att få lite frågor besvarade av vinnaren. Alla artister som jag fått order om att skaffa jinglar av hade liksom avverkats redan i torsdags och fredags. Ett tag syntes det väldigt mörkt men jag lyckades till slut kasta fram två frågor åt henne, och fick dessutom äran att ställa den allra sista frågan innan hon sprang. Då var det inte bara en utan minst tre mikrofoner framför hennes nos.
Nu ska jag logga ut och byta om oh smita till festen. Vi ses!
Men till början...
Stämningen inne i Globen går inte att beskriva. Man måste vara där för att förstå det. Under fllera av numren stod folk upp och klappade händer samt skrålade med. Inte var det sämre drag på vår nedre läktare mitt framför scenen där vi i klubben satt. Jag tror taket lyfte flera gånger om. Bland annat under Rongedals och Sannas nummer.
Vid 21.40 smet jag ifrån min plats inne i arenan för att kunna ta mig ner till scenen och green room, och det var en djäkla labyrint! In genom en dörr, ner för en trappa, åt vänster och allt vad det nu var. Tur att SVT förberett sig för förvirrade pressfolk och satt skyltar inom cirka 2 meters avstånd som tydligt talar om vart vi ska gå för att komma tillbaka upp till pressrummet.
Jag hann i alla fall se de flesta jurygruppernas röstlämning på plats tillsammans med en kompis och efter tre 12:or till Perrelli från de tre första jurygrupperna började vi två bli liiite nervösa.
- Det här börjar likna 1983... sa han till mig och jag höll med.
Efter femte 12:an på raken satt våra nerver utanpå. Charlotte får bara inte tangera Carola fulla pott från 1983!
När så Norrköping gav Perelli något helt annat än en 12:a så pustade vi två ut och tyckte att nu är det lugnt. Att Perrelli blev 2008 års vinnare är dessutom helt rätt.
Mitt mål under presskonferensen var att få lite frågor besvarade av vinnaren. Alla artister som jag fått order om att skaffa jinglar av hade liksom avverkats redan i torsdags och fredags. Ett tag syntes det väldigt mörkt men jag lyckades till slut kasta fram två frågor åt henne, och fick dessutom äran att ställa den allra sista frågan innan hon sprang. Då var det inte bara en utan minst tre mikrofoner framför hennes nos.
Nu ska jag logga ut och byta om oh smita till festen. Vi ses!
Kommentarer
Postat av: Erica
Du är härlig, Diana! Är så glad att du får göra allt det här och vara press och det! =)
Undrar vad Charlotte tyckte om att vinna utan att ha folkets fulla stöd... :p
Trackback