gdschlager

Ska man tro på det som skrivs, utan att ha hört låtarna, så verkar misstankarna om Charlottes låt vara åt rätt håll - det vill säga att den verkligen är stark och bra. Däremot hade jag inte förväntat mig att Sibel skulle komma på tal över en Celine Dion-inspirerad låt. Celine tillhör en av de utlänska favoritartisterna. Läge att förbereda sig på rysningar? Jag vet inte ens hur väl Sibel sjunger.

Sedan ser det ut som att jag kan komma att gilla Linda Bengtzings bidrag som ska låta ungefär som hennes tidigare. De har jag tyckt om förut, även om man skulle kunna önska lite överraskningar av henne i år. Pame kanske också kan vara något eftersom den berskrivs som en "upptempo-pop-disco med grekiska influenser". Låter spännande!

Fronda och Nordman verkar inte vara något i min smak den här veckan. Nordman är för övrigt ingen artist som under årets 10-11 andra månader står högt upp på min lista. Från Gävle, javisst, men man kan ju inte tycka om allt lokalt...

Två dagar kvar tills jag får lyssna på 1/3 av varje bidrag, men imorgon blir det en tripp till Stockholm över dagen. På arbetsintervju.

Givetvis minglade vi runt bland artisterna i det trånga utrymmet och förutom att jag pratade med bland annat en av Caracolas låtskrivare igen kom en av Patrik Isakssons killar fram och frågade om jag gillar deras artist (hoppsan...här var det rakt på) samt presenterade Johan, tror jag det var.

Melodifestivalklubben fortsatte att testa kändisarna på schlagerquiz och de som testades den här gången var Pling, Lars-Åke Willhelmson och Henrik Wikström. Riktigt kul att se hur bra koll de har.

Jag satt ner vid ett bord en stund också och fick efter pausen se att det hade skapats ett mänskligt tåg på dansgolvet. När det upplöstes blev det istället en mindre ringdans. Det var många som höll igång på golvet i stort sett ända tills musiken tystnade tidigt på morgonen.

Nu blir det tyvärr inget mer live förrän under finalveckan, och då lär det inte bli sämre! Kommer bli konstigt att se de två kommande hemma framför TV:n.

Har nu checkat ut efter i alla fall några timmars sömn och inväntar tåget hem. Under tiden har jag hittat ett eluttag på Centralsttaionen här i Linköping. Jippi!

Det blev en lång natt för festen varade ända till 04.00 innan musiken stängdes av.

Jag kom dit ganska snabbt och när de övriga kom (vi som hållit ihop fårnm och till) tog vi för oss av maten. Den var verkligen jättegod! Det var kycklingspätt, lammkött, skinka med fyllning (inrullad) och lite till. Det enda vi tyckte var negativt var att efterrätterna var i så små portioner så när en serveringskille kom för att avlasta vårat bord stod det nio dessertglas åt oss fem runt bordet.

Musiken på efterfesten var helt klart den bästa hittills. Här var det nämligen mycket festivallåtar som kördes, såväl svenska som utländska. När "Alla gamla x" hördes så gick vi igång med allsång på och bredvid dansgolvet, och det var fler som gjorde det.

Det lyfte nämligen och flög sin kos redan i inledningen av kvällens direktsändning. Faktum var att folk stod upp redan under BWO som ju var först ut med "Lay your love on me". Och det slutade inte där. Det var sånt drag och publiken stod upp lite då och då att det var svårt att kunna se på reaktionerna vilka låtar som borde gå vidare. Jag och en kompis tyckte att det lät lite mer under Patrik Isaksson än BWO, ändå slutade Patrik och hans band bara på en femte plats medan BWO, som man hade kunnat ana redan i torsdags, gick till final. Mycket beroende på sin storhet tror jag, men givetvis också på låten.

Under Fridas låt ställde sig parkettpubliken upp redan då de äntrade scenen så någon dans när de gick ut på catwalken som det heter, och bad oss stå upp var inte att tänka på.

Alla artister fick i alla fall mer eller mindre sin beskärda del av applåder. Nu kom BWO till final som jag hade tippat, men Patrik Isaksson kom bara femma. Efter presskonferensen pratade jag med Zweigbergk som höll med om att hans låt "Under mitt tunna skinn" var värd mer än de faktiskt fick.

Andra som gick till final var Frida som var så rörd att hon grät under presskonferensen. Hon var tvungen att smälta detta innan hon ens kunde tänka på Globen. Caracola får möta Ola i andra chansen vilket de ser fram emot. De har aldrig varit i Kiruna förut och hoppas få se ishotellet. Thérèse i sin tur får möta Suzzie Tappers underbara ballad. Kommer bli ett spännande möte där.

Ainbusk kom sexa, Mickey Huskic sjua och Eskobar åtta. Så min tippning får väl sägas var godkänd i alla fall då jag lyckades pricka in de fem som gick vidare till andra omgången och bytte plats på Mickey samt Eskobar där i botten.

Nu ska det bli fest så ni får hålla er till tåls med att få veta hur den var, för nu ska jag smita till festhotellet.

  

Några timmars sittande här i pressrummet gav lust att sträcka lite på benen. Med biljett till kvällens genrep fick jag tillåtelse att gå ner i arenan och besökte vår klubbdesk som står i foajén. Det första jag ser är att två av våra medlemmar står på SR:s scen och intervjuas om Melodifestivalen. Givetvis ligger kameran kvar uppe i pressrummet så mobiltelefonen fick agera kamera för stunden. Som om inte det vore nog så står Mickey Huskic bredvid ocj väntar på att få stiga upp till deras programledare. När våra blickar möttes så hejade han direkt. Nu kanske mediabadgen skrek ut att vi har träffats under veckans gång, eller så minns han ändå. Ska snart smita ner igen, det börjar bli tid för insläpp.

Inatt fick TV:n bli mitt nattliga sällskap och John Blund. De dagar det hänt extra mycket kul kan det vara lätt att tänka på allt som hänt och då fungerar det ypperligt med att sätta på musik på låg volym för att kunna koppla bort allt. Efter lite logiskt tänkande och tekniska färdigheter med en fjärrkontroll lyckades jag få igång radion. Radion behöver inte ha TV-skärmen på som lyser upp halva rummet. Vilken kanal det blev vet jag inte men Rednex var först ut med sin countryinspirerade låt från Melodifestivalen 2006.

Nu har jag varit vaken några timmar och hunnit äta frukost. Kvar är att se till att allt som ska med till arenan är klart och göra mig själv redo. Samma visa varje vecka, men det blir ändå aldrig tråkigt. Idag ska förmiddagens genrep åtnjutas live inne i arenan, liksom kvällens show. Vi får hålla tummarna för att rätt låtar går vidare ikväll.

Jodå, det blev artisthotellet och baren där efter att vi blev utskickade från pressrummet. Vi var fyra-fem personer som satt vid ett bord och skrev på datorerna, tog kort samt umgicks. Det var en del artister och skivbolagsfolk där men många hade kanske redan gått upp på rummen. En kille från en av de stora kvällstidningarna befann sig inte där just då så han blev uppringd med frågan var han var. Då satt han i ett konferensrum typ och jobbbade. Dock skedde detta lite senare när han anslöt sig:



 Tobbe vars fingrar jobbar flitigt större delen av dygnet blev masserad av Andreas, en medlem i Melodifestivalklubben. Andreas gav tydligen bra massage för han fick gott betyg av sin "deg".

Vid 00.50 ungefär lämnade vi hotellet. Medan de andra gick till Harrys styrde jag stegen mot Vandrarhemmet. Nu säger jag Godnatt.

Linköpingspubliken under det första publika genrepet var betydligt mer vakna och bättre än båda genrepspubliker i Västerås. Det var verkligen drag inne i arenan. Mest respons i form av applåder, jubel, en och annan busvissling samt viftande ljusstavar fick de kända namnen. Såväl BWO:s som Huskic och Caracolas pyroteknik gav förstås en del gensvar, men det var BWO och Caracola som ändå gick bäst hem av de tre. För Mickey var intresset annars ganska svalt. Ainbusk verkade inte riktigt vara i form men Patrik fick rätt omgående stort gensvar av taktfast handklapp när de började.
 
Nour var väl inte helt lysande där hon stod och snackade med artisterna. Jag fattade inte det hon yrade med Ainbusk om och med Eskobar blev det platt fall. Eskobar själva såg lite ut som frågetecken de också när Nour överlät till de att "säga något själva". Okeeeej...?

Berghagen kom också tillbaka, det vill säga efter att Morgan hittat till Luuks dator och satt och läste hans mail. Berghagen vill tydligen fortfarande ha revansch, vilket inte fungerar så bra än. Men bli inte förvånade om Berghagen dyker upp i någon stad och gör sin låt som ett extranummer, det känns som att det är dithän det lutar i alla fall.

Björn tycker jag inte heller var så bra idag men den biten som faktiskt var riktigt rolig, den kommer inte ni få se i TV-rutan sen. Björn kommer att sjunga en kärlekssång men får inte det än så istället drog han ståupp-skämt om LInköping och dess dialekt. Superkul!

De som gick vidare idag var Ainbusk och Frida Feat. Headline, men så kommer det definitivt inte se ut på lördag kväll.

Om två minuter bli vi utkastade härifrån så jag ska försöka komponera ihop lite skvaller och annat trevligt från kvällens publika genrep lite senare. När vet jag inte men det beror på om vi går ut något och i så fall vart. Har hört att det finns planer på att eventuellt besöka ett hotell, men om inte det sker så kommer min rapport lite tidigare.

Ni får helt enkelt hålla ut till att få veta mina synpunkter. ;)
Nu ska jag logga ut.

Jag har just varit med om min bästa presskonferens under denna turné! Inte nog med att jag till min förvåning lyckades vara en av de första in i green room - mitt "offer" för kvällen satt och rullade tummarna och visslade. Okej, det var kanske inte riktigt så Patrik gjorde men han satt i alla fall i godan ro och inväntade frågestormen. Slank snabbt dit och fick ett väldig varmt mottagande av såväl Patrik själv som hans lilla trevliga köris. Fast kollar man på bilden jag tog på de två tillsammans tidigare så är han typ ett huvud kortare än henne så jag kanske borde skriva tvärtom?

Efter Patrik letade jag rätt på Ainbusk och pratade med två av de för att sedan dyka under alla femtioelva kameror som fotade BWO - för att kunna prata med deras presskontakt och tigga till mig en ny jingel. Hon lovade mig en imorgon. Du är verkligen toppen, Petra!!!!

Såg sedan att Thérèse inte hade något att göra och passade på att smita dit för att prata scenframträdande och kläder och nerver - nerver som lär hjälpa henne att ge bättre imorgon när det verkligen gäller. Till sist smet jag fram till Ainbusk igen för att få min utlovade radiojingel och krama om Josefin. Därefter var det dags att gå gatlopp upp till pressrummet igen för att maila iväg dessa saker till oss. Det händer otroligt mycket under dessa dagar, och jag trivs som fisken i vattnet!

Ainbusk har långa klänningar och har inte heller ändrat på något. Deras låt är fin men frågan är hur långt den räcker. Det såg ganska bra ut i alla fall.

Några jag inte tycker verkar bra är Eskobar. Refrängen är bra och det är läckert med bildskärmarna i bakgrunden då, men versen känns som att de hastar sig igenom med för många ord. Nej, ingen bra låt alls som den är nu. Killarna har dessutom vita byxor och blå skorta smat svart väst. Ledsångaren har, hör och häpna, en svart kavaj. Detta bidrag känns inte som en topp-5 och i mina öron det sämsta här i Linköping.

Till min glädje så har Patrik inslag av rött i sin kavaj, vilket matchar hans mikrofonsladd. De såg lika taggade ut som igår, och kanske lite till. Koreografin är i stort sett densamma. Patrik börjar bak på scenen och går sen fram. Kvar är också Patriks kantbesök och stativkastningen, men jag blev förvånad när det stod kvar upprätt andra genomgången. Dock var ordningen återställd till bandningen. Att de är samspelta syns i att Patrik är själva artisten men att han tar mycket hjälp av de övriga i bandet.  

Dagens färgklick Caracola, som inte har ett uns svart på sig, är verkligen rörliga på scenen. Deras nummer är energiskt och man blir bara glad av det. De turas om att gå runt varandra för att sen ställa sig på rad och vifta med armarna. Str chans att publiken kommer gå igång på det och hänga på. En av genomgångarna blev det lite tekniskt strul med med ljuset men det ska förhoppnigsvis fungera ikväll och imorgon.

Frida har inte heller några större förändringar, bara lite småjusteringar. Innan repetitionen började poserade hon för mig ute på scentungan och visade efter mitt önskemål skon. På den står det nämligen "MUSIC". Den är faktiskt härlig och jag som inte brukar gilla hiphop-hållet eller "Dunka mig" har inget alls emot den. Skånska inslaget gör den charmigare. Frida hade tydigen lite svårt att höra kören men jag såg åtminstone inget synligt problem i samband med det.

Nu när vi fick se Thérèse med de rätta kläderna och allting så kan bara konstateras att det är ursnyggt! Flaggorna och den långa silvriga klänningen matchar varandra. Dock visade sig slitsen på kjolen vara liiite för lång, vilket syntes väldigt bra när de två stora fläktarna sattes igång. Kanske läge att fixa till det så att hon slipper visa allting i direktsändning sedan. Det verkar Thérèse själv vilja som kommenterade det mellan två genomgångar.

Just nu håller Eskobar på som sist ut på dagens klädrep.

Först ut var BWO med deras låt som känns tam för att vara deras låt. De brukar ofta ha mer drag i sina låtar. Marina ligger i sin divan och ser snygg ut. Kören har svarta trikåer och tjejernas små ballettkjolar påminner mig om de där palmtaket som man kan se som parasoll över caféborden på hotellen nere i söder. Alexander har en silvrig ärm och Bard ser ut som en präst från förr. De har inte ändrat något i sin koreografi och kören börjar med att stå med ryggen mot publiken när Martin åker upp i hissen. Sedan vänder de sig om och visar sin finare sida.

Mickey Huskic var faktiskt mindre stel idag och rörde mer på höfterna samt använde armarna mera. Kanske han lyssnade och tog till sig av det under presskonferensen igår. Hans kör sitter/står på sidan om och cellisten Annie spelar så vackert i sin röda klänning. Idag fick vi även se pyrot och det var väldigt läckert med fyrvekerierna som bland annat gick i bågar. I tonartshöjningen kastar Mickey undan mikrofonstativet. Låten är ju stark och bra men jag tror fortfarande att den faller på språket.

Gick ner och lyssnade lite på de två sista bidragen för att över huvud taget få höra de. Vi har nämligen inte ljud här uppe i pressrummet än.

Ainbusk har en upptempoballad med "Jag saknar dig ibland" där tjejerna först står på varsina håll på scenen för att sen mötas på mitten av scenen. Det vill säga de tre som inte sitter vid pianot. Den kräver någon omlyssning för att kunna fastna. Dock avslutas låten med en sänkning vilket kan vara fint i vissa låtar men kanske inte så passande i denna.

Eskobar sjunger "Hallelujah new world" med inlevelse och åt det rockiga hållet. Jag tycker att den känns lite tjatig men ska lyssna in mig mer på den imorgon.

Jag ska avsluta detta inlägg med att berätta lite av det Frida sa om Melodifestivalen. Hon har nämligen nämnt i en chat på lunarstorm att hon tycker att melodifestivalen behövs, inte minst för låtskrivarna. Jag bad henne förklara det lite mer utförligt och det hon menar är att melodifestivalen ger andra, nya låtskrivare chansen att komma fram och uppmärksammas. Hon tog upp Marie Lindberg som ett exempel.

De andra artisterna jag pratade med var BWO och Mickey Huskic. Tänkte ta Patrik men han skulle iväg och soundchecka så jag jagar honom imorgon istället. Nu däremot blir det et dyk ner i resväskan för att jaga kläder och hårborste. Det väntas nämligen kommunfest ikväll,så bilder från repen kommer senare.

Patrik Isaksson har som enda artist hittills en sladdmikrofon. "Under mitt tunna skinn" ger måhända associationer till en lugn låt men faktum är att det är en snabb poplåt vars refräng är lätt att fastna för. Patrik backas upp av Johan Röhr på piano, en trummis, två gitarrister och Britta Bergström på kör och tamburin. Den där tamburinen får inte hänga med låten ut för plötsligt kastar hon iväg den och grabbar tag i mikrofontativet som en stund senare knuffas omkull. Därefter ansluter hon sig till Patrik och de två gitarrister som står strax bakom honom. I mitt tycke betydligt bättre bidrag nu jämfört med det från 2006. Särskilt som han då stod i stort sätt rakt upp och ner och sjöng. Här utstrålar han liv och glädje. Det är Alcazars Tess Merkel för övrigt som ligger bakom årets koreografi.

På såväl väggen bakom som på golvet syns schackrutor. Någon som vet hur bra han är på schack? Eftersom han verkar gilla det och hade sådant golv även på turnén i höstas. 

Thérèse Andersson sjunger "When you need me" så att det stormar på scenen. Hon börjar på den lite högre delen av scenen och omringas av kolsyrerök. Versen är åt det popiga hållet. När sedan refrängen kommer övergår hon till att sjunga opera. Hon förflyttar sig också till mitten av scenen där ett podium är uppbyggt och har 5 stycken ljusgrå flaggor fastsatta vid sig som ges liv av två stora fläktar. Bakom alltihopa kan man se blixtar. Lite känsla av kapsejsning av ett skepp. Jag har inte sett det än i TV-rutan men kan tänka att alltihop illsammans blir väldigt effektfullt.

Frida feat. Headlines "Upp o hoppa" tillhör en av de låtar i veckans startfält som är lät att hänga med i. Den kan väl kanske kallas för pop-rap på skånska. Frida, Headline och de andra är ganska rörliga på scenen och till sista refrängen sticker Frida ut på scentungan följd av de andra. En bra låt...

Mickey Huskic gör en finstämd "Izdajice" på bosniska och har tagit med sig Miss Sweden, Annie Oliv, på Cello. Mickey börjar ståendes vid mikrofonstativet för att sedan ta bort mikrofonen och går en meter bort från det för att sedan återgå till det. Slutligen ger han det en knuff så att det går i golvet (Kollat in Rongedal föra veckan månne?)

Mickey känns väldigt stel genom hela låten och jag tror inte att han kommer ta hem det. Min teori är, förutom hans oerhörda stelhet, att det skriker Balkan-Eurovision vilket gör att folket hellre väljer ett annat bidrag att rösta på.

Henke utlovade ett pyro innan hans sista genomgång också, men vart tog det vägen? Han kommer ha en vit skjorta och en svart jacka utanpå. Troligtvis har han byxor också...

Annie kommer ha en röd lång klänning.

Så har denna dags repetitioner börjat. Vi har kommit två bidrag in på startfältet och först ut var BWO med "Lay your love on me". De började i "vardagsrummet" till höger på scenen. Martin agerar ledsångare och är den som rör sig över hela scenen i stort sett medan Bard står och spelar laptop. Ni kommr även få åtnjuta lite robotdans av kören.

BWO har en hiss som Martin, efter att ha sprungit över bron till den högre delen av scenen och tillbaka, hoppar in i mot slutet för att åka upp i den. Som enda säkerhet har han en ögla runt handleden som han även håller i sig i. När hissen sänks ner igen springer han tillbaka till den del av scenen där de började själva bidraget.

Det är första gången jag hör deras låt och tycker att den är okej, men inte mer. Den växte visserligen lite under sista genomgången men det finns låtar som är bättre. Apropa sista gången... Det kommer blii pyro med utgångspunkt från hissen men dessa saker sa för dagen "poff, poff, poff" varpå henrik efteråt berättade att de får kolla på det eftersom det var väldigt fånigt pyro.

Kläderna blev jag inte helt klok på. Det var en silverjacka och något svart som liknar en tyllkjol eller dyligt. Ska bli väldigt spännande att se imorgon hur de ser ut. Bards utstyrsel fick vi över huvud taget inte se idag.

Fråga: Hur många T är det i rubriken? ;)

Här utanför fönstret skiner solen underbart och Gavlegårdarna har redan sopat upp gruset. Ger mig sjutton på att jag skulle kunna ta inlines ner på stan, men cykeln får gälla ett tag till. Något som blir lättare med allt grus borta, det är att dra resväskan till bussen och tåget senare ikväll. Och sen.. Hallå Linköping!

Har räknat lite på veckans startfält och det är det största hittills.. uträknat på de 8 bilderna på SVT så blir det sammanlgat 23 personer. Jisses! 23 personer delat på åtta bidrag ger alltså i medeltal nästan tre personer/bidrag. Endast två är solo och Frida har tagit med sig Headline. Resten av bidragen är det alltså tre eller fler på. Jämför det med nästa vecka då soloartisterna är i överväldigande majoritet.

Nu är det dags att packa det sista och njuta av schlagermusiken som är på just nu.

Måste lägga in en bild på lilla Angela när hon fick en extra nöt på sin 1-årsdag. Tvillingbrodern Nino bor i Stockholm sedan 10 månader så han får sin present av nya matte istället.



Båda är döpta efter den tyska schlagerartisten Nino de Angelo som sjöng "Flieger" för Västtyskland i Eurovision Song Contest 1989 och hamnade på en 14:e plats. Angelas blev dock något försvenskat och många kan nog gissa sig till hur.

För min del började dagen med att jag missade tvättiden imorse, men bokade om till imorgon istället. ikväll blir det några timmars jobb på Cityradion så nu ska jag titta in i frysen för att se efter vilken mat som vill bli uppäten den här gången.

Måndag igen. Det blev en välförtjänt sovmorgon, ända in mot lunchtid. En frukost senare påbörjades veckans jobb med att bland annat försöka skriva ut handboken och läsa på lite om kommande artister. Det förstnämnda visade sig inte vara så lätt eftersom skrivaren i slutet talade om för mig att den vägrar skriva ut mer. Det blev pappersjakt efter fler ark till en hungrig skrivare, men nu har jag åtminstone ett läsligt schema utanför datorn. Skulle dessutom behöva papper till information om artisterna - som fusklapp de gånger datorns batteri behagar nå en kritisk nivå och säger godnatt mitt under repetitionerna. 

Vid hemkomsten igår hälsade jag på alla små taggiga fyrbenta möss. Zander mötte mig med en blöt, halvt uppäten Kitbits och en blick som tiggde om mattesällskap. Kanske det är dags att köpa nytt godis till de små godismonstren och framför allt morgondagens födelsedagsbarn.

Varför är det så ofta förseningar nu för tiden? De skötte sig bättre på den punkten förut. Nåja, snart är jag hemma och kan hälsa på alla mössen. Och få något att äta. Räknade ner minuterna vi fick vänta på tåget
genom att räkna antal Melodifestivallåtar som hunnit köras, alltså tre minuter ger en låt. Och på 15 min hann det bli fem låtar. Är man Melodifestivalälskare så är man.

Men att smälta gårdagens resiultat är nog lika lätt som när Lordi vann Eurovision 2006. Det vill säga aldrig. Jag anser fortfarande att Johnson & Häggkvist var givna finalister så hon kanske borde ha väntat en tre år till ändå för att inte delta så nära inpå 2006 års "Evighet".

Min tippning blev inte helt rätt den här veckan heller så jag får vara nöjd med att fyra av de fem låtarna gick vidare i alla fall. Byt ut andra generationen mot Alexander Schöld och det hade varit en perfekt topp-5-gissning. fattar fortfarande inte hur Carola och Andreas kunde missa en Globenplats, det är helt overkligt.

Det är precis så jag menar att det ska se ut och låta när Häggis går ut på scenen och ger allt hon har. Andreas kan ge han också givetvis. Carola lämnar ingen oberörd och en gissning är att Johnson & Häggkvist fick taket att lyfta. Hur det än var med det så hördes jublet ända in i TV-apparaten. Så ska det låta!

Fick precis SMS av en klubbmedlem och kollega här i Västerås som sitter inne i arenan. Hon skrev att taket lyfte under Sannas nummer, men tydligen inte under duons bidrag. Det där sista är kanske en fråga om gradskala hos var och en.

Nu ska jag lägga ner bloggandet för en stund och göra mig redo för den kommande presskonferensen.

LIksom Bee gees har de ganska ljusa röster. Men så som låten rockar! Dessa två illröda bröder visar verkligen att de älskar det de gör på scenen.

Publiken går igång på Alexanders första svala, och inte blev det sämre när tonartshöjningen kom! Jag tror att hans låt kommer nog köras ganska mycket på radio sedan, om jag siar rätt. Han har goda chanser att ta sig upp på topp-5 ikväll.

Luuk borde till att börjamed vara lite mer påläst eftersom Ola inte slog igenom i "Sikta mot stjärnorna" utan i "Idol".

Ola gjorde ett väldigt bra framträdande som jag inte har något mer att säga om egentligen. Koreografin var densamma och låten är lätt att fastna för. 

I valet och kvalet blev det till slut arenaplats istället för här uppe. Från läktaren var det bra utsikt över både scen och publik. Äntligen fick jag se lite reaktion från publiken men den kan ändå vara bättre.
Flickfavoriten Ola fick förstås en hel del och högljudd respons, vad annat kan man ana? Lasse Lindh talsjunger sig fortfarande igenom versen och jag gillar det inte. Är det kören som räddar honom i refrängen? Intresset för honom kändes rätt svalt också. Nicole fick med sig en del av publiken i slutet då de klappade i takt men fram tills dess var det väldigt lugnt där också. En kille här uppe i pressrummet verkar för övrigt ha fått den refrängen i huvudet för han kom för ett tag sedan hit in sjungandes på denna. Även Sanna och Rongedal ligger i topp verkar det som.

Jag tror att det kommer se ut ungefär så här ikväll:
1. Johnson & Häggkvist - INGEN borde kunna rubba duon från att ta sig till Globen!
2. Sanna Nielsen - Hon var i stort sett den enda som fick busvisslingar från en stor del av publiken idag och hennes låt är verkligen så vacker att hon är värd det.

Sedan blir det lite svårare men jag kan tänka mig:
3. Ola - Jaa, Ola ja. Det var en del småflickor som ropade efter honom idag och han fick väldigt bra respons. Veckans flickfavorit.
4. Rongedal - Jag trodde inte att låten skulle tas emot så bra av publiken som den faktiskt gjorde så jag misstänker att kalvarna, som Luuk kallade de, snor åt sig en andra chans och får åka från kalla Västerås till kalla Kiruna. Deras dansvänliga låt och deras koreografi passar ihop också.

5. Alexander Schöld - Under veckan tycker jag att såväl låt som artist har växt på scenen med tanke på hur det såg ut idag verkar det som att låten har potential att nå en hel del öron som gillar den.
6. Andra generationen - De fick faktiskt en hel del som klappade i takt till låten ganska snabbt, men jag tror inte att de i slutändan kommer att få de viktiga rösterna. 
7. The Nicole - Med en refräng som sätter sig men den kommer nog falla ändå på att det finns så många bättre och att hon skulle behöva få mer scenvana.   
8. Lasse Lindh - Här var det ett svalt intresse och eftersom låten inte är särskilt bra heller så lär han knappast ha något med striden att göra. Detta är en för anonym låt helt enkelt.

Det knackade just på dörren till rummet. Kort därefter stack en tjej in sitt huvud. När hpn såg mig sa hon:
- ursäkta. Städning...? Cleaning?
Gärna för mig. Hoppade upp från det halvliggande läget i sängen och satte mig i fåtöljen med datorn iställtet medan Carola fortsatte sjunga om att låta hennes fötter få gå.
När badrummet var klart passade jag på att prata med henne och hon regerade på att jag pratade svenska. trodde tydligen att jag inte gjorde det. Undrar bara... vad fick henne att tro att jag inte talar svenska? Är det vanligt kansk att de har utländska turister här på Ibis? Kanske nåt att undersöka? Fast med tanke på att Melodifestivalen är betydligt större och mer intressant så får den undersökningen låg prioritet. 2010 först kanske...?

Jag vill inte tänka på det men måste tyvärr inse att den här tiden imorgon så är även Västeråsäventyret till ända. men före det blir det ju förstås såväl genrep som direktsändning, presskonferens och självklart efterfesten. Med andra ord en fullspäckad dag till, med lite motion.

Än så länge är jag ganska lugn, men om jag inte hinner lägga in ett eller två blogginlägg efter kvällens sändning och några intervjuer senare ikväll så har jag troligen svimmat av nervositet. En fördel då är ju att en av sjukvårdarna satt sällskap vid vårt bord under Göteborgs kommunfest och vi redan är bekanta. ;)

Om några timmar bär stegen mot arenan igen för att se genrepet. Huruvida det blir att se det från pressrummet eller arenan är inte bestämt. Kommer vännerna idag också så blir det garanterat att se det live och göra de sällskap en stund innan. Direktsändningen däremot blir tyvärr från pressrummet, men det betyder å andra sidan att ni kan få löpande info och skvaller om vad som händer ganska omgående.

Så välkommen till ännu en dag.

Nu när kvällens genrep är klart kan jag säga som så att jag var ganska förvånad på vissa punkter. Sedan finns det en del överraskningar också.

Det finns stora bildskärmar på varje sida om scenen så jag kollade lite på den också för att se hur väl artisterna gick ut genom TV-skärmen. Ola känns faktiskt som att han kan bli riktigt farlig med ett starkt poppigt nummer. Så "Love in stereo" kan säkert gå bra imorgon kväll.

Lasse Lindh däremot tycker jag inte alls går igenom rutan på samma sätt. Han kändes rätt anonym.

Intressant var att se att Nicole med sin "Razborka" verkade få ganska bra respons.

Alexander med sina svalor gör sig bättre såväl på scenen som på TV-skärmen än vad Lindh gör och tonartshöjningen gör mycket för låten.

Rongedals "Just a minute" verkade också gå ganska bra hem hos publiken och i slutet kastar de upp konfetti i luften, villet påminner om de små vykorten från förra året. De känns tillräckligt farliga för åtminstone Andra generationen, Nicole och Lasse Lindh.

Sanna fick sjunga om sin låt efter att ett högt pip kunde höras inne i arenan och även i hennes öra. Hon hann någon fras men avbröt ganska snart genom att beordra stopp av musiken följt på en ursäkt. Medan de fixade till ljudet så snackade Luuk litegrann och hann dra en del vitsar som faktiskt var bra. Han påstod bland annat att Sanna skulle byta språk till franska nu. 

Efter lite göteborgsmusik om fälgar och pizzor av gruppen Andra generationen så kom så Andreas och Carola ut på scenen. De körde sin låt med styrka och inlevelse men publiken var inte så taggad som jag hade trott. Tvärtom kändes publiken ganska tam på den punkten, något stjärnorna tydligen inte själva hade märkt av när jag sedan pratade med dem. Undrar om vi såg samma publik?

Pausnumren var sådana där nu-går-jag-ut-i-köket-och-gör-te-tid. Alltså inget särskilt intressant såvitt man inte älskar dans och Björn Gustavssons humor.

De som fick gå till final kvällen till ära var Johnson & Häggkvist samt Nicole. MIn teori är att Nicole fick vinna ikväll för att få en chans till att sjunga inför (stor) publik innan direktsändningen imorgon kväll.
 
Nu hoppas jag bara på två saker: Att mina favoriter går till final imorgon och att det är en bättre publik då! 

Det vill säga när man sitter mitt i vägen för en superstark strålkastare som lyser en rakt i ansiktet. Då är det till och med svårt att se hela scenen Två meter framför sig. Den skulle kunna få Stefan och Christer att be om att blända av till halvljus. Sanna har för övrigt svarta kläder (byxor och överdel) med ett långt halsband. Hon sjunger så övertygande om tomma rum att man nte kan annat än älska det.

Jag kan berätta hittills att Olas igår så efterhängsna kör inte är lika efterhängsna längre. Det har n'mligen dragits ner på att hänga på honom och att leka svans överallt. Istället börjar kören ståendes på ena sidan och Ola på den andra innan han arbetar sig fram till de.

Lasse Lindh har grå byxor och blå skjorta vilket gör att han ser ut som en skolpojke som dessutom har ett lite tråkigt framträdande, men jag tycker låten är härlig. hans cellokille gjorde ett solonummer mellan repetitionsomgångarna och spelade "Lilla snigel", kanske pausnummer...?

Nicole såg starkare och bättre ut på scenen idag och hennes kläder som går i silvervitt samt det faktm att stolen känns som om det ska likna en istron och snön gör att det blir ett snötema. Snötema a lá Ryssland kanske? Sista gången fick hon en vodkaflaska i handen av en dansarna och numera får hon lite hjälp under bryggpromenaden. Jag tycker också att sista gången var den bästa. Nu undrar jag bara hur SVT ska klara av att städa undan all snö mellan henne och Alexander på under två minuter? Lycka till!

Alexander och Co har också ändrat lite och blivit bättre mot igår. Till exempel har kören fått en lite mer framskjutandeplacering och mot slutet lämnar han stativet för att med mer inlevelse idag sjunga resten nära scenkanten.

Även bröderna Rongedal har gått på scenen samt hunnit kliva av den till förmån för en Sanna Nielsen som fortsätter att ge en rysningar. Rongedal är klädd i helröda kavajer med tillhörande byxor, lika synkronisrade och rörliga som igår. Mer om Sanna kommer snart. Ni ska jag nuuuuuta av hennes underbara sång!

 


 

Min tippning är följande:

Amy Diamond och The Poodles & E-Type känns som givna till finalen.
Till andra chansen är det svårare att tippa men tror jag att Velvet och Suzzie Tapper kommer ta det. Christer sjögren är det olika bud om men jag tror ändå att han kommer hamna utanför topp-4. Möjligtvis att Michailoff skulle kunna sno en plats till Kiruna från någon av tjejerna. Vi får se hur det går ikväll.

Igår pratade jag med Christer Sjögren och fick veta att det skulle kunna bli någon överraskning tillagd. Nu har jag nog kommit på vad det är. Min haka föll nämligen en halv meter när jag fick se flaggorna som tjejerna har fastsatta på sina kläder som de senare viker ut. Vilket gör att det blir än sliskigare och klyschigare än tidigare. Det är så man kan rysa...

Michael Michailoff påminner nämligen väldigt mycket om Andreas Johnson i hur han beter sig på scenen och på sättet han börjar sin låt för att sedan hoppa upp på scenen. Vore kul att veta hur mycket Andreas-influenser som egentligen ligger bakom eller om de bara råkar ha ett liknande kroppspråk på scenen. Skulle kunna ta sig vidare tack vare det... I alla fall till andra chansen.  

Igår så fck Brandurs kör typ 10 minuters lektion i hur de skulle stå för att det skulle bli snyggt i TV. Nu förstår jag varför. Mot slutet så ser man nämligen körmedlem nummer 1 med mikrofonen i högsta hugg, längs fram i bild. Bredvid den smyger körmedlem nummer 2 fram - fast aningen längre än första och därpå följer körmedlem nummer tre och fyra på samma sätt. Ursnyggt! Men detta var också det enda som imponerade på mig i Brandurs annars så slätstrukna låt.  

Alla gamla x har just körts och nu står Velvet på scenen. Framträdandet är snyggt och sticket gjorde hon bra - dessutom med närbild. Hon har en fläkt också, vilket passar väldigt fint. Känns starkare än Face-84.

Lite synd att Poodles inte körde något pyro i dagens genrep. Jag skulle väldigt gärna vilja sett hur det ser ut med pyro i TV-rutan. Inte verkade det låta lika mycket i TV som inne i arenan heller, men här uppe där vi sitter och skriver känner vi basen väldigt bra. Trots att det är en våning upp...! 

Idag sitter jag i pressrummet för att se hur det ser ut i TV-rutan också. Ytterligare ett plus med att sitta här är att internetuppkopplingen fungerar. Woohoo! :)

Direktrapporteringar kommer vart eftersom.

Så var Melodifestivalen igång "på riktigt", med årets första genrep. Frånsett flera av Luuks skämt som jag har svårt för och det faktum att Björn Gustafssons mellanakt och fånerier inte föll mig i smaken så var det helt okej. Jag föredrar mellanakter med sång eller bra dans, eller varför inte både och?

Michael Michailoff verkade gå hem ganska bra bland publiken, men det var långt ifrån det stöd som Amy Diamond och E-Type/Poodles fick. Skillnaden mellan de kändes som att det var en mera blandad publik som jublade över de rockiga killarna medan det var desto fler yngre som gick igång på Amy - särskilt den raden av fyra unga tjejer som satt framför mig och som blev helt galna när hon äntrade scenen! Christer Sjögren utlöste visserligen en del fnitter och leenden men inte fullt så mycket som jag trodde det skulle bli.

Ikväll gick Face-84 samt E-Type & Poodles vidare medan Velvet var en av de tu som gick till andra chansen. En stark känsla är att Amy definitivt inte lär hamna utanför topp-5 imorgon kväll när det gäller.

 



 


 

Christer sjögren klär sig i en svart kavaj men hans dansare har nätta små blå-vita kläder med fjädrar runt höfterna och en fjäderbeklädd hatt på huvudet. När de viftar med sina plamblad får jag en bild av cabarettjejer som visar flygplanen vägen. Trumpetaren vid sidan om har en vit kavaj. Det märks lång väg att Christer trivs där uppe på scenen med sina dansare. Trots låtens klyschighet kan den gå långt eftersom det inte finns något liknande nummer i detta startfältet. Dock tror jag att det inte händer.

Suzzie Tappers klänning är luftig och lång. Kören är i svart. Väldigt vad svart det var denna vecka vecka då... Nåja på väggen bakom kommer orden "Mirakel", "kärlek" och "kyssar" upp i vitt på en röd bakgrund. Suzzie står ensam vid sitt mikrofonstativ under större delen av låten men får sällskap mot slutet av de fem körsångarna. Låten tillhör en av mina favoriter. Rytmen är otroligt skön och hon har en röst som passar till låten. Sen har den en bra text också.

Amy Diamond har svarta byxor och guldjacka. Kören hennes är helt klädd i svart frånsett vissa detaljer såsom guldkedjor och märke av diamanter eller liknande på killarnas tröjor. Koreografin är väldigt bra och genomtänkt och Amy Diamond såväl som hennes kör är väldigt rörliga på scenen. Hon har stora chanser att ta sig till Globen, så säker som hon är och verkligen levererar låten.

Michael har en svart kavaj med vitt under. Han låt är skön men påminner om dels "Sing for me" och dels "Love turns water into wine". Jag tycker den är skön men ingen vinnare. Ni får helt enkelt titta själva och göra er en uppfattning om den.

Brandur har ganska vardagliga kläder på sig, med jeans och vit skjorta med svart väst. Hans Några vänner i pressrummet tycker att låten är fin och tror att den kan gå hem. Själv tycker jag att inte att det händer något i den och saknar helt ett bra slut eftersom låten bara dör ut.

Velvets låt är i grunden svag, men tack vare ljussättning, och koreografi får den mer liv. Sänk trummorna och låten förlorar mycket. Personligen gillar jag "Mi amore" bättre. Kläderna går helt i svart förutom att Velvet har guld på sin överdel. Velvet har långbyxor medan dansarna har väldigt korta.

Väl hemkommen efter festen kan jag konstatera att det var riktigt trevligt. Vid insläpp fylldes festvåningen på stora tatern på ganska snabbt och efter välkomstdrink och mingel blev det matdags. Nu har jag psykisk skaldjursallergi så jag och en vän som inte heller äter skaldjur mumsade istället på brödet samt vågade oss slutligen på två bitar ostpaj. Jag kände igen ganska få, men man kunde se Kristian Luuk, Christer Björkman, Mark Levengood och så förstås alla artister som ibland gick runt. Under middagen hamnade jag mitt emellan en sjukårdare och en av två artistvärdinnor. Vid samma bord som oss att för övrigt Melodifestivalens trevligaste vakt, två massörer och en kille från Belgien.

När folk började lämna en efter en passade jag på att ställa en fråga till pudlarna och bilen (Poodles och E-Type alltså...) som var i stort sett samlade i en klunga, precis där man gick ut. Det fick trummisen Christian Lundqvist och Jonas att prata på rätt bra - och när de gick igång blev det plötsligt svårt hoppa in i samtalet med en kommentar eftersom alla pauser utplånades. Det man däremot inte kan neka till är att de är väldigt trevliga! Och kanske lite smågalna när de bjuder till. För er som ska se genrepet imorgon kväll - de lovar fyrverkerier imorgon igen. Men det var kanske ingen större överraskning å andra sidan.

Där utanför på trappan fick jag och tre vänner från Melodifestivalklubben ytterligare en stund med ovanstående charmiga gäng innan vi fyra sa hejdå och skiljdes åt olika håll.

Nu är det sovmorgon imorgon innan en ny dag drar igång. Så godnatt.