Konsten att smörja
Jodå, det blev artisthotellet och baren där efter att vi blev utskickade från pressrummet. Vi var fyra-fem personer som satt vid ett bord och skrev på datorerna, tog kort samt umgicks. Det var en del artister och skivbolagsfolk där men många hade kanske redan gått upp på rummen. En kille från en av de stora kvällstidningarna befann sig inte där just då så han blev uppringd med frågan var han var. Då satt han i ett konferensrum typ och jobbbade. Dock skedde detta lite senare när han anslöt sig:
Tobbe vars fingrar jobbar flitigt större delen av dygnet blev masserad av Andreas, en medlem i Melodifestivalklubben. Andreas gav tydligen bra massage för han fick gott betyg av sin "deg".
Vid 00.50 ungefär lämnade vi hotellet. Medan de andra gick till Harrys styrde jag stegen mot Vandrarhemmet. Nu säger jag Godnatt.
I backspegeln: Genrep
Linköpingspubliken under det första publika genrepet var betydligt mer vakna och bättre än båda genrepspubliker i Västerås. Det var verkligen drag inne i arenan. Mest respons i form av applåder, jubel, en och annan busvissling samt viftande ljusstavar fick de kända namnen. Såväl BWO:s som Huskic och Caracolas pyroteknik gav förstås en del gensvar, men det var BWO och Caracola som ändå gick bäst hem av de tre. För Mickey var intresset annars ganska svalt. Ainbusk verkade inte riktigt vara i form men Patrik fick rätt omgående stort gensvar av taktfast handklapp när de började.
Nour var väl inte helt lysande där hon stod och snackade med artisterna. Jag fattade inte det hon yrade med Ainbusk om och med Eskobar blev det platt fall. Eskobar själva såg lite ut som frågetecken de också när Nour överlät till de att "säga något själva". Okeeeej...?
Berghagen kom också tillbaka, det vill säga efter att Morgan hittat till Luuks dator och satt och läste hans mail. Berghagen vill tydligen fortfarande ha revansch, vilket inte fungerar så bra än. Men bli inte förvånade om Berghagen dyker upp i någon stad och gör sin låt som ett extranummer, det känns som att det är dithän det lutar i alla fall.
Björn tycker jag inte heller var så bra idag men den biten som faktiskt var riktigt rolig, den kommer inte ni få se i TV-rutan sen. Björn kommer att sjunga en kärlekssång men får inte det än så istället drog han ståupp-skämt om LInköping och dess dialekt. Superkul!
De som gick vidare idag var Ainbusk och Frida Feat. Headline, men så kommer det definitivt inte se ut på lördag kväll.
Stressigt
Om två minuter bli vi utkastade härifrån så jag ska försöka komponera ihop lite skvaller och annat trevligt från kvällens publika genrep lite senare. När vet jag inte men det beror på om vi går ut något och i så fall vart. Har hört att det finns planer på att eventuellt besöka ett hotell, men om inte det sker så kommer min rapport lite tidigare.
Ni får helt enkelt hålla ut till att få veta mina synpunkter. ;)
Nu ska jag logga ut.
Lycklig, lycklig, lycklig
Jag har just varit med om min bästa presskonferens under denna turné! Inte nog med att jag till min förvåning lyckades vara en av de första in i green room - mitt "offer" för kvällen satt och rullade tummarna och visslade. Okej, det var kanske inte riktigt så Patrik gjorde men han satt i alla fall i godan ro och inväntade frågestormen. Slank snabbt dit och fick ett väldig varmt mottagande av såväl Patrik själv som hans lilla trevliga köris. Fast kollar man på bilden jag tog på de två tillsammans tidigare så är han typ ett huvud kortare än henne så jag kanske borde skriva tvärtom?
Efter Patrik letade jag rätt på Ainbusk och pratade med två av de för att sedan dyka under alla femtioelva kameror som fotade BWO - för att kunna prata med deras presskontakt och tigga till mig en ny jingel. Hon lovade mig en imorgon. Du är verkligen toppen, Petra!!!!
Såg sedan att Thérèse inte hade något att göra och passade på att smita dit för att prata scenframträdande och kläder och nerver - nerver som lär hjälpa henne att ge bättre imorgon när det verkligen gäller. Till sist smet jag fram till Ainbusk igen för att få min utlovade radiojingel och krama om Josefin. Därefter var det dags att gå gatlopp upp till pressrummet igen för att maila iväg dessa saker till oss. Det händer otroligt mycket under dessa dagar, och jag trivs som fisken i vattnet!
25 minuter...
Nu ska vi se hur det går ikväll och om det händer några missöden, som Sanna fick förra veckan. Bara att se BWO:s pyro fullskaligt är mycket spännande.
På återseende senare ikväll.
Kan du ta det i slow-motion tack?
Ainbusk har långa klänningar och har inte heller ändrat på något. Deras låt är fin men frågan är hur långt den räcker. Det såg ganska bra ut i alla fall.
Några jag inte tycker verkar bra är Eskobar. Refrängen är bra och det är läckert med bildskärmarna i bakgrunden då, men versen känns som att de hastar sig igenom med för många ord. Nej, ingen bra låt alls som den är nu. Killarna har dessutom vita byxor och blå skorta smat svart väst. Ledsångaren har, hör och häpna, en svart kavaj. Detta bidrag känns inte som en topp-5 och i mina öron det sämsta här i Linköping.
Två bidrag med fart
Till min glädje så har Patrik inslag av rött i sin kavaj, vilket matchar hans mikrofonsladd. De såg lika taggade ut som igår, och kanske lite till. Koreografin är i stort sett densamma. Patrik börjar bak på scenen och går sen fram. Kvar är också Patriks kantbesök och stativkastningen, men jag blev förvånad när det stod kvar upprätt andra genomgången. Dock var ordningen återställd till bandningen. Att de är samspelta syns i att Patrik är själva artisten men att han tar mycket hjälp av de övriga i bandet.
Dagens färgklick Caracola, som inte har ett uns svart på sig, är verkligen rörliga på scenen. Deras nummer är energiskt och man blir bara glad av det. De turas om att gå runt varandra för att sen ställa sig på rad och vifta med armarna. Str chans att publiken kommer gå igång på det och hänga på. En av genomgångarna blev det lite tekniskt strul med med ljuset men det ska förhoppnigsvis fungera ikväll och imorgon.
För blåsigt för klänningen?
Frida har inte heller några större förändringar, bara lite småjusteringar. Innan repetitionen började poserade hon för mig ute på scentungan och visade efter mitt önskemål skon. På den står det nämligen "MUSIC". Den är faktiskt härlig och jag som inte brukar gilla hiphop-hållet eller "Dunka mig" har inget alls emot den. Skånska inslaget gör den charmigare. Frida hade tydigen lite svårt att höra kören men jag såg åtminstone inget synligt problem i samband med det.
Nu när vi fick se Thérèse med de rätta kläderna och allting så kan bara konstateras att det är ursnyggt! Flaggorna och den långa silvriga klänningen matchar varandra. Dock visade sig slitsen på kjolen vara liiite för lång, vilket syntes väldigt bra när de två stora fläktarna sattes igång. Kanske läge att fixa till det så att hon slipper visa allting i direktsändning sedan. Det verkar Thérèse själv vilja som kommenterade det mellan två genomgångar.
Dagens repetitioner
Just nu håller Eskobar på som sist ut på dagens klädrep.
Först ut var BWO med deras låt som känns tam för att vara deras låt. De brukar ofta ha mer drag i sina låtar. Marina ligger i sin divan och ser snygg ut. Kören har svarta trikåer och tjejernas små ballettkjolar påminner mig om de där palmtaket som man kan se som parasoll över caféborden på hotellen nere i söder. Alexander har en silvrig ärm och Bard ser ut som en präst från förr. De har inte ändrat något i sin koreografi och kören börjar med att stå med ryggen mot publiken när Martin åker upp i hissen. Sedan vänder de sig om och visar sin finare sida.
Mickey Huskic var faktiskt mindre stel idag och rörde mer på höfterna samt använde armarna mera. Kanske han lyssnade och tog till sig av det under presskonferensen igår. Hans kör sitter/står på sidan om och cellisten Annie spelar så vackert i sin röda klänning. Idag fick vi även se pyrot och det var väldigt läckert med fyrvekerierna som bland annat gick i bågar. I tonartshöjningen kastar Mickey undan mikrofonstativet. Låten är ju stark och bra men jag tror fortfarande att den faller på språket.
Mycket mingel under kommunfest
Till att börja med efter att vi stått i foajén och fotat anländande artisterna så gick vi in för att ta del av buffén som jag tyycker var den sämsta hittills i år. Dock fanns det godisskålar som våra händer dök ner i ganska ofta efter att maten var uppäten. Medan jag åt kom dock en av Caracolas låtskrivare fram till mig och pratade. Bland annat gav han ett löfte som vi inte ska gå in på här vad han sa, men det innehöll ballonger, dans och Belgrad.
Jag pratade även en längre stund med Patrik Isaksson och hann med att prata såväl schack som gamla och kommande turnéer, minnen samt skåla två gånger.
Frida hade fått en plötslig lust att flyga och kunde en bit in på festen hittas sittande vid spakarna till en flygsimulator. Hon klarade inte landninfen utan kraschade, vilket de flesta som provade verkade göra. Sprang även på en ledig Camilla från Warner, men vid det laget hade de flesta artister redan gått. Innan även vi lämnade närmare 23.30 han vi med att testa en av flyginstruktörerna/piloterna på ett Melodifestivalquiz.
Evan träffade vi också på. Testade även honom på ett quiz och han gick verkligen in för det.
Vi fortsatte sen festen på Harrys med att se Face-84 sjunga live innan jag gick hem närmare 01.

Så var det två bidrag kvar...
Gick ner och lyssnade lite på de två sista bidragen för att över huvud taget få höra de. Vi har nämligen inte ljud här uppe i pressrummet än.
Ainbusk har en upptempoballad med "Jag saknar dig ibland" där tjejerna först står på varsina håll på scenen för att sen mötas på mitten av scenen. Det vill säga de tre som inte sitter vid pianot. Den kräver någon omlyssning för att kunna fastna. Dock avslutas låten med en sänkning vilket kan vara fint i vissa låtar men kanske inte så passande i denna.
Eskobar sjunger "Hallelujah new world" med inlevelse och åt det rockiga hållet. Jag tycker att den känns lite tjatig men ska lyssna in mig mer på den imorgon.
Jag ska avsluta detta inlägg med att berätta lite av det Frida sa om Melodifestivalen. Hon har nämligen nämnt i en chat på lunarstorm att hon tycker att melodifestivalen behövs, inte minst för låtskrivarna. Jag bad henne förklara det lite mer utförligt och det hon menar är att melodifestivalen ger andra, nya låtskrivare chansen att komma fram och uppmärksammas. Hon tog upp Marie Lindberg som ett exempel.
De andra artisterna jag pratade med var BWO och Mickey Huskic. Tänkte ta Patrik men han skulle iväg och soundchecka så jag jagar honom imorgon istället. Nu däremot blir det et dyk ner i resväskan för att jaga kläder och hårborste. Det väntas nämligen kommunfest ikväll,så bilder från repen kommer senare.
Trumhinnorna sprack på soundcheck
- Jag hör inte vad du säger för mina trumhinnor är spräckta.
Dock slapp vi något dyligt senare. Deras låt vill jag varna för - på ett positivt sätt. Precis i början kanske inte låten är så bra men när refrängen kommer så höjs låten omedelbart till oväntade höjder och den smittar. Den är en superfarlig kandidat till Globen skulle jag gissa för vi satt glatt och nynnade med i refrängen redan innan ens hört hela låten! Så lätt sätter den sig.
Caracola har en snygg koreografi och går runt varandra, viftar med händerna och vickar höfter. I slutet ställer sig två av de vid stativet under några sekunder innan de åter använder till den tredje gruppmedlemmen vid mitten av scenen. Dessutom är de en färgklick med sina korta klänningar som går i gult, orange och grönt. Sååååå skönt att få se färgglada bidrag också.

Patriks nya stil
Patrik Isaksson har som enda artist hittills en sladdmikrofon. "Under mitt tunna skinn" ger måhända associationer till en lugn låt men faktum är att det är en snabb poplåt vars refräng är lätt att fastna för. Patrik backas upp av Johan Röhr på piano, en trummis, två gitarrister och Britta Bergström på kör och tamburin. Den där tamburinen får inte hänga med låten ut för plötsligt kastar hon iväg den och grabbar tag i mikrofontativet som en stund senare knuffas omkull. Därefter ansluter hon sig till Patrik och de två gitarrister som står strax bakom honom. I mitt tycke betydligt bättre bidrag nu jämfört med det från 2006. Särskilt som han då stod i stort sätt rakt upp och ner och sjöng. Här utstrålar han liv och glädje. Det är Alcazars Tess Merkel för övrigt som ligger bakom årets koreografi.
På såväl väggen bakom som på golvet syns schackrutor. Någon som vet hur bra han är på schack? Eftersom han verkar gilla det och hade sådant golv även på turnén i höstas.
Stormigt
Thérèse Andersson sjunger "When you need me" så att det stormar på scenen. Hon börjar på den lite högre delen av scenen och omringas av kolsyrerök. Versen är åt det popiga hållet. När sedan refrängen kommer övergår hon till att sjunga opera. Hon förflyttar sig också till mitten av scenen där ett podium är uppbyggt och har 5 stycken ljusgrå flaggor fastsatta vid sig som ges liv av två stora fläktar. Bakom alltihopa kan man se blixtar. Lite känsla av kapsejsning av ett skepp. Jag har inte sett det än i TV-rutan men kan tänka att alltihop illsammans blir väldigt effektfullt.
Dansant
Frida feat. Headlines "Upp o hoppa" tillhör en av de låtar i veckans startfält som är lät att hänga med i. Den kan väl kanske kallas för pop-rap på skånska. Frida, Headline och de andra är ganska rörliga på scenen och till sista refrängen sticker Frida ut på scentungan följd av de andra. En bra låt...
Pyrot som gick upp i rök!
Mickey Huskic gör en finstämd "Izdajice" på bosniska och har tagit med sig Miss Sweden, Annie Oliv, på Cello. Mickey börjar ståendes vid mikrofonstativet för att sedan ta bort mikrofonen och går en meter bort från det för att sedan återgå till det. Slutligen ger han det en knuff så att det går i golvet (Kollat in Rongedal föra veckan månne?)
Mickey känns väldigt stel genom hela låten och jag tror inte att han kommer ta hem det. Min teori är, förutom hans oerhörda stelhet, att det skriker Balkan-Eurovision vilket gör att folket hellre väljer ett annat bidrag att rösta på.
Henke utlovade ett pyro innan hans sista genomgång också, men vart tog det vägen? Han kommer ha en vit skjorta och en svart jacka utanpå. Troligtvis har han byxor också...
Annie kommer ha en röd lång klänning.
BWO siktar högt
Så har denna dags repetitioner börjat. Vi har kommit två bidrag in på startfältet och först ut var BWO med "Lay your love on me". De började i "vardagsrummet" till höger på scenen. Martin agerar ledsångare och är den som rör sig över hela scenen i stort sett medan Bard står och spelar laptop. Ni kommr även få åtnjuta lite robotdans av kören.
BWO har en hiss som Martin, efter att ha sprungit över bron till den högre delen av scenen och tillbaka, hoppar in i mot slutet för att åka upp i den. Som enda säkerhet har han en ögla runt handleden som han även håller i sig i. När hissen sänks ner igen springer han tillbaka till den del av scenen där de började själva bidraget.
Det är första gången jag hör deras låt och tycker att den är okej, men inte mer. Den växte visserligen lite under sista genomgången men det finns låtar som är bättre. Apropa sista gången... Det kommer blii pyro med utgångspunkt från hissen men dessa saker sa för dagen "poff, poff, poff" varpå henrik efteråt berättade att de får kolla på det eftersom det var väldigt fånigt pyro.
Kläderna blev jag inte helt klok på. Det var en silverjacka och något svart som liknar en tyllkjol eller dyligt. Ska bli väldigt spännande att se imorgon hur de ser ut. Bards utstyrsel fick vi över huvud taget inte se idag.
Det var som katten
- Var kom den ifrån??
Matte hade varit där hela tiden sedan vi gick på i Stockholm men inte hade vi sett skymten av någon katt då.

Ska nu fortsätta installera mig på rummet, återkommer när jag anlänt till arenan, som jag för övrigt varit i två gånger hittills. Båda gångerna tillsammans med en kompis på julkonserter.
Snart...
Några intervjufrågor är ihopknåpade också så då var det bara att ta det lugnt då och varva ner... Just ja! Måste fylla på matskålarna. Lika bra att logga ut här och gå och fixa det på en gång. Imorgon blir det fler nya, roliga inlägg under dagen. Glutta hit igen då för att se vilket äventyr denna vecka har att bjuda!
Artiststatistik i Linköping
Fråga: Hur många T är det i rubriken? ;)
Här utanför fönstret skiner solen underbart och Gavlegårdarna har redan sopat upp gruset. Ger mig sjutton på att jag skulle kunna ta inlines ner på stan, men cykeln får gälla ett tag till. Något som blir lättare med allt grus borta, det är att dra resväskan till bussen och tåget senare ikväll. Och sen.. Hallå Linköping!
Har räknat lite på veckans startfält och det är det största hittills.. uträknat på de 8 bilderna på SVT så blir det sammanlgat 23 personer. Jisses! 23 personer delat på åtta bidrag ger alltså i medeltal nästan tre personer/bidrag. Endast två är solo och Frida har tagit med sig Headline. Resten av bidragen är det alltså tre eller fler på. Jämför det med nästa vecka då soloartisterna är i överväldigande majoritet.
Nu är det dags att packa det sista och njuta av schlagermusiken som är på just nu.