Födelsedag
Måste lägga in en bild på lilla Angela när hon fick en extra nöt på sin 1-årsdag. Tvillingbrodern Nino bor i Stockholm sedan 10 månader så han får sin present av nya matte istället.
Båda är döpta efter den tyska schlagerartisten Nino de Angelo som sjöng "Flieger" för Västtyskland i Eurovision Song Contest 1989 och hamnade på en 14:e plats. Angelas blev dock något försvenskat och många kan nog gissa sig till hur.
För min del började dagen med att jag missade tvättiden imorse, men bokade om till imorgon istället. ikväll blir det några timmars jobb på Cityradion så nu ska jag titta in i frysen för att se efter vilken mat som vill bli uppäten den här gången.
Vart tar allt papper vägen?
Måndag igen. Det blev en välförtjänt sovmorgon, ända in mot lunchtid. En frukost senare påbörjades veckans jobb med att bland annat försöka skriva ut handboken och läsa på lite om kommande artister. Det förstnämnda visade sig inte vara så lätt eftersom skrivaren i slutet talade om för mig att den vägrar skriva ut mer. Det blev pappersjakt efter fler ark till en hungrig skrivare, men nu har jag åtminstone ett läsligt schema utanför datorn. Skulle dessutom behöva papper till information om artisterna - som fusklapp de gånger datorns batteri behagar nå en kritisk nivå och säger godnatt mitt under repetitionerna.
Vid hemkomsten igår hälsade jag på alla små taggiga fyrbenta möss. Zander mötte mig med en blöt, halvt uppäten Kitbits och en blick som tiggde om mattesällskap. Kanske det är dags att köpa nytt godis till de små godismonstren och framför allt morgondagens födelsedagsbarn.
SJ, SJ...
Varför är det så ofta förseningar nu för tiden? De skötte sig bättre på den punkten förut. Nåja, snart är jag hemma och kan hälsa på alla mössen. Och få något att äta. Räknade ner minuterna vi fick vänta på tåget
genom att räkna antal Melodifestivallåtar som hunnit köras, alltså tre minuter ger en låt. Och på 15 min hann det bli fem låtar. Är man Melodifestivalälskare så är man.
Men att smälta gårdagens resiultat är nog lika lätt som när Lordi vann Eurovision 2006. Det vill säga aldrig. Jag anser fortfarande att Johnson & Häggkvist var givna finalister så hon kanske borde ha väntat en tre år till ändå för att inte delta så nära inpå 2006 års "Evighet".
Livat i hotellet
När Carola kommit och var relativt ledig skuttade jag snabbt fram för att krama om henne. Hon själv verkade inte alltför nedslagen och sa självsäkert att det där ska de fixa - ta sig till Globen alltså. När "Den första svalan kördes" så kunde Christel och Alexander ses dansa tillsammans på dansgolvet.
Lite senare på kvällen hamnade jag i en soffa bredvid en kille i sminket och dansaren Niklas, blev sittandes där en stund. Festen slutade 03.15 i festsalen men det gick trögt att få ut alla ur lokalen. Det blev en "kö" som leddes nedför trappan av en spelande andra generation.
Nere i foajén samlades de som ännu inte ville gå hem och där kunde vi åtnjuta en akustisk svala samt "Free falling" av Alexander Schöld. En som vi bland annat pratade med är den öronmärkta tvillingen i Rongedal. Närmare 04.30 gav de flesta upp och vi delade taxi till vårt eget hotell. Nu är det gonatt. Måste upp cirka 10 för att hinna få frukost.
Säger som artisterna... Jag måste smälta detta
Min tippning blev inte helt rätt den här veckan heller så jag får vara nöjd med att fyra av de fem låtarna gick vidare i alla fall. Byt ut andra generationen mot Alexander Schöld och det hade varit en perfekt topp-5-gissning. fattar fortfarande inte hur Carola och Andreas kunde missa en Globenplats, det är helt overkligt.
Neeeeeeeej!
Nej, nu måste jag smälta detta och byta om till finkläder. Jag skriver mer när hjärnan har börjat fungera normalt igen. Först ska jag till efterfesten och trösta en viss duo som kan behöva stöd nu.
Pausmålet klart - Då kommer kvällens stora duo
Det är precis så jag menar att det ska se ut och låta när Häggis går ut på scenen och ger allt hon har. Andreas kan ge han också givetvis. Carola lämnar ingen oberörd och en gissning är att Johnson & Häggkvist fick taket att lyfta. Hur det än var med det så hördes jublet ända in i TV-apparaten. Så ska det låta!
Fick precis SMS av en klubbmedlem och kollega här i Västerås som sitter inne i arenan. Hon skrev att taket lyfte under Sannas nummer, men tydligen inte under duons bidrag. Det där sista är kanske en fråga om gradskala hos var och en.
Nu ska jag lägga ner bloggandet för en stund och göra mig redo för den kommande presskonferensen.
Sanna redan rörd
Kalvar leker svenska synkroniserade Bee gees
LIksom Bee gees har de ganska ljusa röster. Men så som låten rockar! Dessa två illröda bröder visar verkligen att de älskar det de gör på scenen.
Svalan flög just in i folks vardagsrum
Publiken går igång på Alexanders första svala, och inte blev det sämre när tonartshöjningen kom! Jag tror att hans låt kommer nog köras ganska mycket på radio sedan, om jag siar rätt. Han har goda chanser att ta sig upp på topp-5 ikväll.
Liten rättelse av mig
Nicole verkar ha hur kul som helst på scenen och tar för sig betydligt med nu än i torsdags. Och jag tycker att hon gör sig bra i rutan. Förresten såg jag nu varifrån den sedel jag plockade upp från golvet igår kommer. Trevligt!
Ola siktar mot schlagerstjärnorna
Luuk borde till att börjamed vara lite mer påläst eftersom Ola inte slog igenom i "Sikta mot stjärnorna" utan i "Idol".
Ola gjorde ett väldigt bra framträdande som jag inte har något mer att säga om egentligen. Koreografin var densamma och låten är lätt att fastna för.
One love
Vad gör man inte för kärleken till Melodifestivalen och dess musik.
Här där jag sitter börjar allt fler samlas framför de två storbildsapparater vi har tillgång till. En fråga som kan ställas: Varifrån kommer alla journalister?? Känns som en del har förökat sig eller något...
Veckans tippning
I valet och kvalet blev det till slut arenaplats istället för här uppe. Från läktaren var det bra utsikt över både scen och publik. Äntligen fick jag se lite reaktion från publiken men den kan ändå vara bättre.
Flickfavoriten Ola fick förstås en hel del och högljudd respons, vad annat kan man ana? Lasse Lindh talsjunger sig fortfarande igenom versen och jag gillar det inte. Är det kören som räddar honom i refrängen? Intresset för honom kändes rätt svalt också. Nicole fick med sig en del av publiken i slutet då de klappade i takt men fram tills dess var det väldigt lugnt där också. En kille här uppe i pressrummet verkar för övrigt ha fått den refrängen i huvudet för han kom för ett tag sedan hit in sjungandes på denna. Även Sanna och Rongedal ligger i topp verkar det som.
Jag tror att det kommer se ut ungefär så här ikväll:
1. Johnson & Häggkvist - INGEN borde kunna rubba duon från att ta sig till Globen!
2. Sanna Nielsen - Hon var i stort sett den enda som fick busvisslingar från en stor del av publiken idag och hennes låt är verkligen så vacker att hon är värd det.
Sedan blir det lite svårare men jag kan tänka mig:
3. Ola - Jaa, Ola ja. Det var en del småflickor som ropade efter honom idag och han fick väldigt bra respons. Veckans flickfavorit.
4. Rongedal - Jag trodde inte att låten skulle tas emot så bra av publiken som den faktiskt gjorde så jag misstänker att kalvarna, som Luuk kallade de, snor åt sig en andra chans och får åka från kalla Västerås till kalla Kiruna. Deras dansvänliga låt och deras koreografi passar ihop också.
5. Alexander Schöld - Under veckan tycker jag att såväl låt som artist har växt på scenen med tanke på hur det såg ut idag verkar det som att låten har potential att nå en hel del öron som gillar den.
6. Andra generationen - De fick faktiskt en hel del som klappade i takt till låten ganska snabbt, men jag tror inte att de i slutändan kommer att få de viktiga rösterna.
7. The Nicole - Med en refräng som sätter sig men den kommer nog falla ändå på att det finns så många bättre och att hon skulle behöva få mer scenvana.
8. Lasse Lindh - Här var det ett svalt intresse och eftersom låten inte är särskilt bra heller så lär han knappast ha något med striden att göra. Detta är en för anonym låt helt enkelt.
Byte av nationalitet?
Det knackade just på dörren till rummet. Kort därefter stack en tjej in sitt huvud. När hpn såg mig sa hon:
- ursäkta. Städning...? Cleaning?
Gärna för mig. Hoppade upp från det halvliggande läget i sängen och satte mig i fåtöljen med datorn iställtet medan Carola fortsatte sjunga om att låta hennes fötter få gå.
När badrummet var klart passade jag på att prata med henne och hon regerade på att jag pratade svenska. trodde tydligen att jag inte gjorde det. Undrar bara... vad fick henne att tro att jag inte talar svenska? Är det vanligt kansk att de har utländska turister här på Ibis? Kanske nåt att undersöka? Fast med tanke på att Melodifestivalen är betydligt större och mer intressant så får den undersökningen låg prioritet. 2010 först kanske...?
Livet är verkligen en schlager
Jag vill inte tänka på det men måste tyvärr inse att den här tiden imorgon så är även Västeråsäventyret till ända. men före det blir det ju förstås såväl genrep som direktsändning, presskonferens och självklart efterfesten. Med andra ord en fullspäckad dag till, med lite motion.
Än så länge är jag ganska lugn, men om jag inte hinner lägga in ett eller två blogginlägg efter kvällens sändning och några intervjuer senare ikväll så har jag troligen svimmat av nervositet. En fördel då är ju att en av sjukvårdarna satt sällskap vid vårt bord under Göteborgs kommunfest och vi redan är bekanta. ;)
Om några timmar bär stegen mot arenan igen för att se genrepet. Huruvida det blir att se det från pressrummet eller arenan är inte bestämt. Kommer vännerna idag också så blir det garanterat att se det live och göra de sällskap en stund innan. Direktsändningen däremot blir tyvärr från pressrummet, men det betyder å andra sidan att ni kan få löpande info och skvaller om vad som händer ganska omgående.
Så välkommen till ännu en dag.
Just a minute. Or 10...
På presskonferensen pratade jag med Carola och Andreas enligt de order som kommit från vår kanalchef. Synd bara att de har en sådan dragningskraft som gör att halva ligan står runt de, varje gång...! Skulle sen leta rätt på Ola men vid hans bord fanns det bara lampan med startnumret kvar. Själva Ola med gäng var som bortflugna. Typiskt... Det var faktiskt ganska många som inte satt vid sina bord. Har planer på att ta Ola imorgon istället men det kan ju ändras beroende på vilka som vinner och hur det ser ut i köerna till var och en av de.
Innan presskonferensen var slut hade dessutom Nicole hejat och jag varit nära att få något mer med Sanna Nielsen.
För tillfället är jag sugen på kulglass men de har inte det här. Istället har låten "I still haven't found what I'm looking for" med Britta Bergström satts på. Hon ska backa upp Patrik Isaksson nästa vecka. Hon är riktigt duktig! Tyvärr är det en ljudupptagning med en mobiltelefon från en kväll då hon gjorde ett gästframträdande på Stortorget i Gävle, men det är ändå av godkänd kvalitet.
Imorgon gäller det. Heja Carola och Andreas!!!
Långt ifrån Göteborgspubliken
Nu när kvällens genrep är klart kan jag säga som så att jag var ganska förvånad på vissa punkter. Sedan finns det en del överraskningar också.
Det finns stora bildskärmar på varje sida om scenen så jag kollade lite på den också för att se hur väl artisterna gick ut genom TV-skärmen. Ola känns faktiskt som att han kan bli riktigt farlig med ett starkt poppigt nummer. Så "Love in stereo" kan säkert gå bra imorgon kväll.
Lasse Lindh däremot tycker jag inte alls går igenom rutan på samma sätt. Han kändes rätt anonym.
Intressant var att se att Nicole med sin "Razborka" verkade få ganska bra respons.
Alexander med sina svalor gör sig bättre såväl på scenen som på TV-skärmen än vad Lindh gör och tonartshöjningen gör mycket för låten.
Rongedals "Just a minute" verkade också gå ganska bra hem hos publiken och i slutet kastar de upp konfetti i luften, villet påminner om de små vykorten från förra året. De känns tillräckligt farliga för åtminstone Andra generationen, Nicole och Lasse Lindh.
Sanna fick sjunga om sin låt efter att ett högt pip kunde höras inne i arenan och även i hennes öra. Hon hann någon fras men avbröt ganska snart genom att beordra stopp av musiken följt på en ursäkt. Medan de fixade till ljudet så snackade Luuk litegrann och hann dra en del vitsar som faktiskt var bra. Han påstod bland annat att Sanna skulle byta språk till franska nu.
Efter lite göteborgsmusik om fälgar och pizzor av gruppen Andra generationen så kom så Andreas och Carola ut på scenen. De körde sin låt med styrka och inlevelse men publiken var inte så taggad som jag hade trott. Tvärtom kändes publiken ganska tam på den punkten, något stjärnorna tydligen inte själva hade märkt av när jag sedan pratade med dem. Undrar om vi såg samma publik?
Pausnumren var sådana där nu-går-jag-ut-i-köket-och-gör-te-tid. Alltså inget särskilt intressant såvitt man inte älskar dans och Björn Gustavssons humor.
De som fick gå till final kvällen till ära var Johnson & Häggkvist samt Nicole. MIn teori är att Nicole fick vinna ikväll för att få en chans till att sjunga inför (stor) publik innan direktsändningen imorgon kväll.
Nu hoppas jag bara på två saker: Att mina favoriter går till final imorgon och att det är en bättre publik då!
Johnson & Häggkvist är the real stars
En väldigt snygg sak som Carola gjorde var att mitt under refrängen plötsligt kasta upp micken i luften och liksom byta hand. Jag kan tänka mig att det är svårt att göra detta samtidigt som man sjunger, särskilt med tanke på att vid ett handlöst fall av micken så låter det ganska mycket i högtalarna. Men klarar man av det så tror jag att det är väldigt effektfullt. Om det inte var en ren spontan sak, Carola, så kanske det vore nåt att lägga till på lördag?
