Ett gäng glada killar, i väntan på Carola och Andreas.
Så det är så här det känns att vara i strålkastarljuset...
Det vill säga när man sitter mitt i vägen för en superstark strålkastare som lyser en rakt i ansiktet. Då är det till och med svårt att se hela scenen Två meter framför sig. Den skulle kunna få Stefan och Christer att be om att blända av till halvljus. Sanna har för övrigt svarta kläder (byxor och överdel) med ett långt halsband. Hon sjunger så övertygande om tomma rum att man nte kan annat än älska det.
Liten sammanfattning av repetitionerna hittills
Jag kan berätta hittills att Olas igår så efterhängsna kör inte är lika efterhängsna längre. Det har n'mligen dragits ner på att hänga på honom och att leka svans överallt. Istället börjar kören ståendes på ena sidan och Ola på den andra innan han arbetar sig fram till de.
Lasse Lindh har grå byxor och blå skjorta vilket gör att han ser ut som en skolpojke som dessutom har ett lite tråkigt framträdande, men jag tycker låten är härlig. hans cellokille gjorde ett solonummer mellan repetitionsomgångarna och spelade "Lilla snigel", kanske pausnummer...?
Nicole såg starkare och bättre ut på scenen idag och hennes kläder som går i silvervitt samt det faktm att stolen känns som om det ska likna en istron och snön gör att det blir ett snötema. Snötema a lá Ryssland kanske? Sista gången fick hon en vodkaflaska i handen av en dansarna och numera får hon lite hjälp under bryggpromenaden. Jag tycker också att sista gången var den bästa. Nu undrar jag bara hur SVT ska klara av att städa undan all snö mellan henne och Alexander på under två minuter? Lycka till!
Alexander och Co har också ändrat lite och blivit bättre mot igår. Till exempel har kören fått en lite mer framskjutandeplacering och mot slutet lämnar han stativet för att med mer inlevelse idag sjunga resten nära scenkanten.
Även bröderna Rongedal har gått på scenen samt hunnit kliva av den till förmån för en Sanna Nielsen som fortsätter att ge en rysningar. Rongedal är klädd i helröda kavajer med tillhörande byxor, lika synkronisrade och rörliga som igår. Mer om Sanna kommer snart. Ni ska jag nuuuuuta av hennes underbara sång!
Mycket mingel och Magnus
Den här salen bestod av flera rum och även om det fanns några soffor var det mest ståplats så man fick stå vid höga bord och inta all delikat mat i form av olika kött, potatis och tre olika kalla såser. Till efterrätt fanns det ost, kex och vindruvor samt en mastig men supergod kladdkaka med grädde till. Så det faktum att man mest var tvungen att stå gjorde nog sitt till att folk var mer rörliga och gick runt mellan rummen.
Jag saknade Carola till en början eftersom det vore kul att veta om hon hunnit läsa kortet som gavs till henne tidigare på dagen. När hon så äntligen anlände fick jag såväl en kram, ett tack och en bekräftelse på att hon hade gjort. Eftersom hon skulle äta var det inte värt att störa henne mer just då. Alla är värd matro hur känd/okänd man än är och att som hon få femtioelva blixtar i nyllet då kan inte vara roligt. Dock sprang vi på varandra igen någon timme senare och då var det en mycket lugnare Carola som jag samtalade med en stund om såväl Melodifestivalen som mer privata saker.
Dessutom snackade vi länge med och tog kort med Alexanders låtskrivare Fredrik Thomander. Mitt under en tur runt festvåningen mötte jag min vän från ett skivbolag. Den här gången verkar det inte som att vi kommer åka samma tåg hem. Lyxigt eller inte at åka lite senare, det beror på från vilket håll man ser det. Andreas Johnson gav också lite tid för prat och vi såg en sketch som inte var alltför kul. Tur att vi blev räddade av den upptäckta kladdkakan som bara låg och väntade på oss i rummet bredvid och kunde fly fältet mot efterrättens förlovade rum...
Före midnatt stack till Harrys för att se Magnus Carlsson uppträda live, något vi var långt ifrån ensamma om. att hitta dit var inte svårt. Etr att en av oss ställde frågan högt om var Harrys ligger så pekade en kille åt vänster och sa "Där!". Mycket riktigt, puben låg där rakt framför våra ögon. Det ä inte lätt i en okänd stad.
När han gått av scenen tog jag taxi till mitt hotell eftersom natten före inte har bestått av så mycket sömn alls. Säå vi synes imorgon. Natti!
Det fullkomligt lyser om Johnson & Häggkvist - på flera sätt
Går inte denna vidare till Globen vet inte jag...
Nu ska det bli fest! Hur det var får ni läsa om senare.

Tolk tack...
Apropå det där med språket pratade jag med en tjej som troligtvis var inblandad i deras bidrag på något vis. Vi kom fram till att en tolk eller teckenspråk kanske vore någonting att ha till förtydligande.

Sanna avskalad - då sitter hela pressen som ljus
Den här gången är Sanna helt själv på scenen och bakom sig har hon en blå skärm med en massa stjärnor på som rör sig. Jättevacker bakgrund till hennes låt. Hennes kläder går även de i svart, en färg jag börjar bli trött på vid det här laget.
Att jag inte har bild på när vi sitter med ficklamporna och viftar i luften beror på att det inte är världens lättatse att ha en liten ficklampa i ena handen att vifta med och en stor otymplig systemkamera i den andra. Och sedan vända er bakåt för att fota. Försök själva får ni se! ;)

Synkroniserade tvillingar!

Paus i repetitioner men jobbet fortsätter
Alexander...

Inte bara snön kan falla

Lindh har kul

Olas skrämseltaktik?
Dessutom kommer han ha pyro och jag undrar om han har som skrämseltaktik att avfyra pyrot just i det ögonblick då man är som minst beredd. Jag hoppade i alla fall till rätt bra...
Tycker hans låt känns sämre än flera av de övriga låtarna och det är inget som fastnar i huvudet alls till att börja med. Möjligtvis lite efter tredje lyssningen men inte mer...

Godmorgon från Västerås
Väderprognosen här lyder kallt men skinande sol från en klarblå himmel. Låter underbart va? Nu ska datorn få hoppa tillbaka ner i väskan och jag ska ta en promenad till ABB arena. Vi ses lite senare!
Dr. Emmett Brown, please...
Nej, får väl bli att gosa med mina schlagermöss istället, innan resten av familjen får se efter de under dessa dagar. Nino och Angela fyller förresten 1 år nästa tisdag. Då ska det bjudas på lite extra gott.
En bild som gjorde mig glad
På Patrik Isakssons bild såg jag ett bekant, för oss lokalt ansikte. Sveriges i särklass bästa och framför allt trevligaste körsångerska, Britta Bergström, ska köra åt Patrik. Jippi!! Se där, ytterligare något att se fram emot under denna turné.
Längtans tid
Installationen av ljudredigeringsprogrammet på den bärbara datorn gick smärtfritt. Märkte av i Göteborg att det hade varit bra att ha då så man kunde sära på intervjuer och jinglar på plats så att säga. Nu är det problemet löst.
Igår kväll blev det cirka två timmars sällskap med TV-programmet "Alla tiders Melodifestival" från Cirkus 2005. Det ligger för tillfället på ett videoband (förutom hårddisken då) men kan snart brännas över till en DVD. Det är en jätteskön känsla av att kunna stoppa undan det antika, otympliga videobandet och ha kvar en betydligt mindre DVD-skiva. Dessutom är det mer lätthanterligt under uppspelning.
Ny vecka - nya förväntningar
Nu ska jag laga till kyckling och installerara ett användbart program i den bärbara datorn innan jag glömmer det igen.
Tågvagn med tappra pudlar tillåtna
Efter att ha gjort mig hemmastadd och fått biljetten klippt passade jag på att gå dit och prata lite med det gäng som satt några stolar längre bak. Det var ett riktigt trevligt samtal. Först bytte jag några ord med Suzzie och sedan blev det längre samtal med E-type & Poodles gäng. Vi kom bland annat in på Kiruna och hamnade på såväl hundspann som i ishotell. Så det verkar som att de ser fram emot att få åka upp dit.
Lite senare fick Suzzie se vad jag skrivit om henne och låten, vilket hon gillade. Bilden som lagts in på henne sa hon dessutom var fin.
Vid samma bord som mig på tåget satt det en barnfamilj med två små barn varav den äldsta måste varit typ 2-3 år. Så under tiden jag satt och skrev lite så bjöds det på sagoläsning, "lullaby"-sång modell förskolenivå (Långt ifrån Brandur) och små söta barnkommentarer om allt möjligt.
Resan gick fortare än vanligt och vid slutstationen Stockholm blev det tågbyte till tåg mot Gävle. Nu blir det några dagar hemma innan det bär av med tåg ner till Västerås.
Trångt och trevligt på efterfest
Det blev en ganska sen natt igår. Jag kom till festivalhotellet lagom till festen skulle börja. Eftersom inte alla artister och gäster kommit än så stod jag tillsammans med några andra i foajén och inväntade de. Det märktes direkt när Amy Diamond kom för då stack flertalet ut i slussen mellan ingången och foajén. Söta Marie Lindberg kom också dit. Vi har träffats förut så det blev en stunds snack med henne samt en kram innan hon gick vidare.
Under kvällen och natten hände sedan lite av varje i festsalen. Bland annat gick velvet och två av dansarna upp på scengolvet och dansade till "Déjà vu" som DJ:n spelade. Och genast kom kameror fram för att fota. Velvet pratade jag för övrigt en del med - bland annat om hennes låt och vart hon gjort av sin låtskrivare Pelle Ankarberg. velvet tror själv att låten kommer bli en radiohit, däremot hade hon ingen aningom vart Ankaret höll hus. Några fler som var partysugna och på glatt humör var E-Type och någon ur Poodles som en stund var uppe och gick på bordet.
Fler som kunde ses i vimlet var Lena Philipsson och så G:son som jag pratade lite med och tog kort på.
Framåt natten gick jag och en klubbkompis runt och kollade läget. Han fick syn på Christer Sjögrens låtskrivare Magnus Johansson som vi pratade en del med. Magnus trodde först att vi två var ihop, vilket inte är fallet då han redan har en fru. Magnus skrattade också gott över reaktionen som hade blivit uppe hos oss under det att Christers låt drog en av finalplatserna trots att reaktionen inte var så positiv för honom. Verkligen skön kille alltså!
Det var för övrigt ganska lite Melodifestivallåtar som kördes av DJ:n, men det lär väl bli fler ju fler låtar som slås ut kan jag tänka, för då har de mer låtar att välja på. Vi kunde nämligen höra "Déjà vu" och "Alla gamla x" tre gånger och "Värsta schlagern" minst två. Sista gången "Alla gamla x" spelades klev några ur bandet Face-84 upp på scenen och gjorde handklapp över sina huvuden för att få alla övriga att hänga med.
Min tippning blev alltså inte helt som jag trodde. Inte ens de som benämndes som givna vinnare. Sjögren förstörde den rätt bra genom att göra det jag inte trodde skulle hända - ta sig till Globen. Face-84 var glada trots sin sistaplacering och den kommer nog bli en kultlåt.
Nu bär det av hem igen och på torsdag blir det massor av nytt skvaller från Västerås, men före dess lite lugnare bloggande om livet mellan de mer händelserika dagarna. Ska bli väldigt intressant att se om artisterna tar samma tåg som jag härifrån. Hoppas!
