gdschlager

Andra generationen på scenen nu, klädda i lackskor, svarta byxor samt svarta kavajer och västar med vita skjortor under. De har kvar sina röda gardiner men har lagt till en orientalisk lampa förutm mattan då. De fortsätter att sjunga om sina pizzor och feta fälgar och gör det med en glädje som lyser igenom. Jag gillar visserligen göteborgsdialekten men imte låten. Vet inte varför jag kom att tänka på Peps Persson för övrigt...  

Den här kommunfesten kändes betydligt mer livad och större än den i Göteborg. Kan i och för sig bero på att det fanns mycket mer stolar och soffor i Göteborg och en väldigt smal historia åtminstone vid baren.

Den här salen bestod av flera rum och även om det fanns några soffor var det mest ståplats så man fick stå vid höga bord och inta all delikat mat i form av olika kött, potatis och tre olika kalla såser. Till efterrätt fanns det ost, kex och vindruvor samt en mastig men supergod kladdkaka med grädde till. Så det faktum att man mest var tvungen att stå gjorde nog sitt till att folk var mer rörliga och gick runt mellan rummen.

Jag saknade Carola till en början eftersom det vore kul att veta om hon hunnit läsa kortet som gavs till henne tidigare på dagen. När hon så äntligen anlände fick jag såväl en kram, ett tack och en bekräftelse på att hon hade gjort. Eftersom hon skulle äta var det inte värt att störa henne mer just då. Alla är värd matro hur känd/okänd man än är och att som hon få femtioelva blixtar i nyllet då kan inte vara roligt. Dock sprang vi på varandra igen någon timme senare och då var det en mycket lugnare Carola som jag samtalade med en stund om såväl Melodifestivalen som mer privata saker.

Dessutom snackade vi länge med och tog kort med Alexanders låtskrivare Fredrik Thomander. Mitt under en tur runt festvåningen mötte jag min vän från ett skivbolag. Den här gången verkar det inte som att vi kommer åka samma tåg hem. Lyxigt eller inte at åka lite senare, det beror på från vilket håll man ser det. Andreas Johnson gav också lite tid för prat och vi såg en sketch som inte var alltför kul. Tur att vi blev räddade av den upptäckta kladdkakan som bara låg och väntade på oss i rummet bredvid och kunde fly fältet mot efterrättens förlovade rum...

Före midnatt stack till Harrys för att se Magnus Carlsson uppträda live, något vi var långt ifrån ensamma om. att hitta dit var inte svårt. Etr att en av oss ställde frågan högt om var Harrys ligger så pekade en kille åt vänster och sa "Där!". Mycket riktigt, puben låg där rakt framför våra ögon. Det ä inte lätt i en okänd stad.

När han gått av scenen tog jag taxi till mitt hotell eftersom natten före inte har bestått av så mycket sömn alls. Säå vi synes imorgon. Natti!

Jag vet att jag har svårt att vara opartisk nu, men jag älskar deras låt. Jag var rädd att Carola skulle låta mer som en körsångerska än en medsångerska eftersom det är lite den känslan på "Lucky star". Dock är de betydligt mer jämna här och jag tycker att båda tar för sig lika mycket. Låten är rockig och snabb och Carola tar i så att hon är halvvägs ner på knä. Andreas är inte sämre han även om han inte niger. Bakom sig har de satt up halva ABB arenas ljus som i slutet hissas ner från taket och de kan blända ganska bra, de ljusen... Förutom det har de ett helt gäng TV-apparater på scenen som bara ökar coolhetsfaktorn och ger ett väldigt modernt intryck. Det syns att de trivs tillsammans på scenen.

Går inte denna vidare till Globen vet inte jag...

Nu ska det bli fest! Hur det var får ni läsa om senare.

Andra generationen är ett gäng glada killar som ställer sig på scenen med trumma, blåsinstrument och med röda gardiner i bakgrunden. En kul låt som jag dock skulle vilja utnämna till veckans clowner. Trots ett försök att i ett "snabbinkallat pressmöte" försöka komma fram til vad i helsike de egentligen sjöng så kom vi efter lite efterforskning och via fråga till artisterna själva på scenen att "Feta fälgar får man av bensin" i själva verket är "Feta fälgar formulabensin". Ledsångaren i bandet pekade till och med mot oss när frasen kom för att vara exyra tydlig. De ska ha svarta kavajer och vit skjorta.

Apropå det där med språket pratade jag med en tjej som troligtvis var inblandad i deras bidrag på något vis. Vi kom fram till att en tolk eller teckenspråk kanske vore någonting att ha till förtydligande.

Det kan dock bero på att vi fick äran att bistå med hjälp under Sannas repetition av "Empty room". Det hela beror på att vi i stort sett blev beordrade att under hela låten lysa med en lampa - för att de skulle se hur det blev. De var uppenvarligen nöjda eftersom den biten ska vara kvar. Vad ka man då säga om Sannas låt? Jo, jag rös när jag fick höra den. Den är såååå skön! Hoppas att hon tar sig till Globen tillsamman mned Carola och Andreas.

Den här gången är Sanna helt själv på scenen och bakom sig har hon en blå skärm med en massa stjärnor på som rör sig. Jättevacker bakgrund till hennes låt. Hennes kläder går även de i svart, en färg jag börjar bli trött på vid det här laget.

Att jag inte har bild på när vi sitter med ficklamporna och viftar i luften beror på att det inte är världens lättatse att ha en liten ficklampa i ena handen att vifta med och en stor otymplig systemkamera i den andra. Och sedan vända er bakåt för att fota. Försök själva får ni se! ;)

De fyra sista repetitionerna började med Rongedahl som jag kom på mig själv med att undra hur det skulle sett ut och gått för de om de hade tävlat i synkroniserat simhopp. Tvillingbröderna gör nämligen allting synkroniserat på scenen - allt från gospelklapparna till att korsa varandras väg på scenen och därmed byta sida. Dessutom hoppade de över från den högre delen av scenen till den lägre delen. Det är lite Bee Gees-stämning i låten som är okej.

Så var det fotografering och presskonferens. Efter att alla kommit fram och fotats enskilt så visade det sig bli ett stort gäng totalt. Så många att jag var tvungen att zooma ut. Sen fick förstås Carola och Andreas Johnson bli ganska inzoomade också ? vill ju ha bra kort på de! Runt Carola var et så fullsmockat att jag ställde mig i kö till en pratstund med Sanna Nielsen istället innan jag försökte mig på duon. Tyvärr hann jag inte på att prata med dem idag men hann i alla fall heja på Carola som kände igen mig. Ska snacka med Carola senare ikväll.

"Den första svalan" tillhör en av de bättre låtarna i startfältet, när jag får rangordna. Den är snabb och skön. Alexander står längst fram med sin gitarr och bakom honom står bandet. Texten är så trallvänlig att den lätt sätter sig. Han ska ha kavaj och lilla scarf, vilket kan bli riktigt snyggt.

Nicoles låt "Razborka" har något i takten och uppbyggnaden som får den att kännas som att den skulle komma från andra halvan av jordklotet. Detta säger i och för sig inte att låten måste vara dålig för det, men flera av startfältets låtar är bättre än denna. Dessutom hörde jag bitvis inte vad hon sjöng under verserna eftersom musiken var starkare än hennes röst. Hon kommer bäras in på en stol, samtidigt som det snöar. Sedan kommer bjudas på bensprattel, ringdans och tjejlyft. Med andra ord rätt rörligt nummer. En sak jag tycker ser livsfarligt ut är när en kille bär upp henne i luften och snurrar runt X antal varv varpå hon sätts ner på scenen och ska lyckas med konststycket att utan att ramla ner från scenen trippa/springa över en av scenens broar. Hoppas verkligen inte hon inte blir för yr av det. Kläderna ser intresanta ut i alla fall; svart, rött och vitt eller någon annan väldigt ljus färg i kombination. Den där snön kommer för övrigt återkomma i slutet.

Lasse har en bättre låt än Ola i "Du behöver aldrig mer vara rädd", men i mitt tycke sämre sångröst. Jag tycker inte det händer något i versen även om den vaknar i refrängen. Lasse ska dessutom ha vardagliga kläder i form av enkla byxor och en skjorta. Dock inget svart! Första gången hittills i år, wow! Kören kommer stå vid sidan om medan Lasse själv står på en plätt framme på scenen tillsammans med sin gitarr. Förutom gitarren har han en flygel och en cello. Denna hamnar nog inte heller i min topp. Vid en av genomgångarna började han skratta mitt i och blev tvungen att avbryta sig. Men så är det ju också deras första repetition på scenen.

Direkt när jag kom in i arenan och fick höra en snutt av Olas låt "Love in stereo" så dök det upp en helt annan i huvudet. Det lät nämligen väldigt likt John Farnhams ?You?re the voice?. Något jag också snabbt uppfattade var säckpipor i början. Ola har med sig fyra kvinnliga kördansare som håller sig i närheten av honom större delen av låten. Sista genomgången kom mycket riktigt säckpiporna in på scenen. Det är körtjejerna som har varsin säckpipa och dessutom något på huvudet som mest påminde om något dött djur.
Dessutom kommer han ha pyro och jag undrar om han har som skrämseltaktik att avfyra pyrot just i det ögonblick då man är som minst beredd. Jag hoppade i alla fall till rätt bra...
Tycker hans låt känns sämre än flera av de övriga låtarna och det är inget som fastnar i huvudet alls till att börja med. Möjligtvis lite efter tredje lyssningen men inte mer...

Så har jag checkat in på mitt hotellrum (som känns ovanligt rymligt för att vara ett enkelrum)och ska snart iväg för att börja denna dag, som är ganska fullspäckad av diverse punkter på schemat vi har fått.

Väderprognosen här lyder kallt men skinande sol från en klarblå himmel. Låter underbart va? Nu ska datorn få hoppa tillbaka ner i väskan och jag ska ta en promenad till ABB arena. Vi ses lite senare!

Om några timmar är det uppspelning av veckans låtar, men det missar jag. *suck* Får istället vänta till torsdag innan jag kan få anlända till arenan och höra alla bidrag samt givetvis få en bild av hur varje bidrag kommer vara uppbyggt med koreografi och allting annat. Någon som har en tidsmaskin? Eller en klocka får tiden att gå fortare? Skulle verkligen behövas nu...

Nej, får väl bli att gosa med mina schlagermöss istället, innan resten av familjen får se efter de under dessa dagar. Nino och Angela fyller förresten 1 år nästa tisdag. Då ska det bjudas på lite extra gott.

Tittade på SVT:s hemsida om Melodifestivalbidragen för att skriva ut infon om artisterna. Jag gjorde samma sak till Göteborg vilket var uppskattat även bland mina Melodifestivalklubbsvänner som lånade de några gånger för att läsa på lite.

På Patrik Isakssons bild såg jag ett bekant, för oss lokalt ansikte. Sveriges i särklass bästa och framför allt trevligaste körsångerska, Britta Bergström, ska köra åt Patrik. Jippi!! Se där, ytterligare något att se fram emot under denna turné.

Det är mindre än två dagar kvar innan jag befinner mig i Västerås, men den tiden känns på tok för lång. Helst av allt skulle jag vilja vara där nu.

Installationen av ljudredigeringsprogrammet på den bärbara datorn gick smärtfritt. Märkte av i Göteborg att det hade varit bra att ha då så man kunde sära på intervjuer och jinglar på plats så att säga. Nu är det problemet löst.

Igår kväll blev det cirka två timmars sällskap med TV-programmet "Alla tiders Melodifestival" från Cirkus 2005. Det ligger för tillfället på ett videoband (förutom hårddisken då) men kan snart brännas över till en DVD. Det är en jätteskön känsla av att kunna stoppa undan det antika, otympliga videobandet och ha kvar en betydligt mindre DVD-skiva. Dessutom är det mer lätthanterligt under uppspelning.

Måndag, första dagen på en ny spännande vecka. Den här dagen har jag roat mig med att göra en del ärenden. Sådana som måste göras i vardagslivet ni vet, som man inte kommer undan. Efter det blev det en tur till radion för att överlämna en skiva med lite nya jinglar och några intervjuer, varav vi körde Amys segrarintervju idag. Om man nu kan kalla det segrarintervju eftersom de ju tagit sig till Globen än bara. Inte vunnit allt så att säga. Har ni något bättre namntips så säg gärna till mig.

Nu ska jag laga till kyckling och installerara ett användbart program i den bärbara datorn innan jag glömmer det igen.

Jag drog inte bara en vinstlott vad gäller tåget, det blev jokerutdelning också. Vid påstigningen visade det sig nämligen att såväl Suzzie Tapper som de rockande långhåriga andra chansen-grabbarna inte bara skulle med just det tåget. Vi hade plats i samma vagn dessutom!

Efter att ha gjort mig hemmastadd och fått biljetten klippt passade jag på att gå dit och prata lite med det gäng som satt några stolar längre bak. Det var ett riktigt trevligt samtal. Först bytte jag några ord med Suzzie och sedan blev det längre samtal med E-type & Poodles gäng. Vi kom bland annat in på Kiruna och hamnade på såväl hundspann som i ishotell. Så det verkar som att de ser fram emot att få åka upp dit.

Lite senare fick Suzzie se vad jag skrivit om henne och låten, vilket hon gillade. Bilden som lagts in på henne sa hon dessutom var fin.

Vid samma bord som mig på tåget satt det en barnfamilj med två små barn varav den äldsta måste varit typ 2-3 år. Så under tiden jag satt och skrev lite så bjöds det på sagoläsning, "lullaby"-sång modell förskolenivå (Långt ifrån Brandur) och små söta barnkommentarer om allt möjligt.

Resan gick fortare än vanligt och vid slutstationen Stockholm blev det tågbyte till tåg mot Gävle. Nu blir det några dagar hemma innan det bär av med tåg ner till Västerås.

God förmiddag!
Det blev en ganska sen natt igår. Jag kom till festivalhotellet lagom till festen skulle börja. Eftersom inte alla artister och gäster kommit än så stod jag tillsammans med några andra i foajén och inväntade de. Det märktes direkt när Amy Diamond kom för då stack flertalet ut i slussen mellan ingången och foajén. Söta Marie Lindberg kom också dit. Vi har träffats förut så det blev en stunds snack med henne samt en kram innan hon gick vidare.

Under kvällen och natten hände sedan lite av varje i festsalen. Bland annat gick velvet och två av dansarna upp på scengolvet och dansade till "Déjà vu" som DJ:n spelade. Och genast kom kameror fram för att fota. Velvet pratade jag för övrigt en del med  - bland annat om hennes låt och vart hon gjort av sin låtskrivare Pelle Ankarberg. velvet tror själv att låten kommer bli en radiohit, däremot hade hon ingen aningom vart Ankaret höll hus. Några fler som var partysugna och på glatt humör var E-Type och någon ur Poodles som en stund var uppe och gick på bordet.

Fler som kunde ses i vimlet var Lena Philipsson och så G:son som jag pratade lite med och tog kort på.
 
Framåt natten gick jag och en klubbkompis runt och kollade läget. Han fick syn på Christer Sjögrens låtskrivare Magnus Johansson som vi pratade en del med. Magnus trodde först att vi två var ihop, vilket inte är fallet då han redan har en fru. Magnus skrattade också gott över reaktionen som hade blivit uppe hos oss under det att Christers låt drog en av finalplatserna trots att reaktionen inte var så positiv för honom. Verkligen skön kille alltså!

Det var för övrigt ganska lite Melodifestivallåtar som kördes av DJ:n, men det lär väl bli fler ju fler låtar som slås ut kan jag tänka, för då har de mer låtar att välja på. Vi kunde nämligen höra "Déjà vu" och "Alla gamla x" tre gånger och "Värsta schlagern" minst två. Sista gången "Alla gamla x" spelades klev några ur bandet Face-84 upp på scenen och gjorde handklapp över sina huvuden för att få alla övriga att hänga med.

Min tippning blev alltså inte helt som jag trodde. Inte ens de som benämndes som givna vinnare. Sjögren förstörde den rätt bra genom att göra det jag inte trodde skulle hända - ta sig till Globen. Face-84 var glada trots sin sistaplacering och den kommer nog bli en kultlåt.

Nu bär det av hem igen och på torsdag blir det massor av nytt skvaller från Västerås, men före dess lite lugnare bloggande om livet mellan de mer händelserika dagarna. Ska bli väldigt intressant att se om artisterna tar samma tåg som jag härifrån. Hoppas!