Årets sista genrep
För några timmar sedan anläde jag till Globen och gick direkt upp för att hämta ut min genrepsbiljett. Inför förmiddagens genrep berättade Henrik Z för oss att Sanna ska spara på rösten till ikväll och därför har förinspelat just nu.
Vi satt på läktaren mitt emot scenen och när "Te deum", signaturmelodin till EBU:S Eurovision Song Contest och vår Melodifestivalfinal bland annat, hördes ut i arenan så fick jag rysningar. För mig betyder den nämligen att det snart kommer att ske något stort och särskilt i dessa sammanhang fyller den hela mig med fjärilar, bubblande glädje och föräntningar.
Genrepet idag gick till på samma sätt som gårdagens men med lite föränddringar i skämt och så. Det märktes att Linda Bengtzing är taggad inför kvällens direktsändning och kastade en slängkyss rakt in i kameran innan hennes bidrag drog igång. Hos Sanna tyckte jag mig däremot se tydligt att hon höll igen eftersom det inte var samma känsla som tidigare. Hon brukar ha sådan inlevelse att hon ser rörd ut men nu var en del av den inlevelsen borta. Dock är jag tämligen säker på att hon ikväll kommer att ge allt och kanske lite till och få taket att lyfta när det verkligen gäller. Så räkna inte bort henne.
När Luuk rabblade telefonrösterna och Sanna zoomades in för sina 22 poäng visste jag inte att Sanna Nielsen bytt skepnad till en förvillande lik och glatt vinkande Hammar från ett skivbolag. Kan kanske bero på att artisterna flytt green room för att förtsätta sina förberedelser inför kvällen och olika personer fått hoppa in och "leka" de under omröstningen. Till exempel fick även Bjering och Maia leka tävlande.
Igår fick Sanna vinna, idag Amy. Vem vinner på riktigt ikväll?
Vart tog alla pressmänniskor vägen?
Då hann jag dessutom med en kort pratstund med Pudlarnas och Nicoles kontaktperson som plötsligt befann sig vid green room och var ledig eftersom ingen av hennes artister är med i finalen. Hon var tydligen där för att göra ett gästbesök och hälsa på en del bekanta.
Så man kan inte säga annat än att den här kvällen blev väldigt lyckad. Nu återstår att stänga ner datorn och ta T-bana hem till två fyrbenta bepälsade busar till schäfrar och deras matte. Imorgon gäller det! Då ska vi bestämma oss för vilken låt vi vill skicka till Belgrad. Innan dess ska jag lyckas klura ut hur utgången kan tänkas bli och ge en tippning här i bloggen.
Lite roliga kommentarer från genrepet
Det första som händer i början av den så kallade omröstningen är att Linda Bengtzing får 1 poäng varpå ett lågt sorl av negativ klang hörs i arenan. Luuk säger då:
- Vi har en lång väg kvar så dämpa er litegrann...
Efter att kvällens alla lottade juryröster kommit in och det inte alls var länge sedan som toppplaceringarna lästes upp så säger Luuk:
- Får jag en mick så kan vi prata lite. Vem var det som ledde nu igen??
Skratt hörs och folk säger "Sanna!" varpå Luuk går in i green room och en klart road Sanna Nielsen.
När han sedan går till Linda bengtzing så blir det lite snack om hennes röda handskar och om ett eventuellt byte av de. Därefter frågar han henne om det är något hon har bytt.
- ja, det är det. Men det syns inte. Hasplar Linda ur sig och får större delen av publiken på fall samt en Luuk som antagligen inte var bredd på ett sådant svar och snabbt avslutade samtalet med henne.
Som avslutningsskvaller fick BWO lägst poäng av telefonrösterna. Jag vet inte hur de såg ut eller reagerade men Luuk var snabb med att säga åt Alexander att det är lottat. På presskonferensen hörde jag sedan att Alexander sagt något i stil med att det var en dålig lottning.
Intåg inleder finalen
Nu har vi sett det första genrepet och jag kan skvallra om att inledningen består av att alla artister tågar in på ett led iklädda blåa "morgonrockar" á la boxningsentré. När alla artister presenterats så blir det dans på scenen av ett gäng vitklädda dansare och sång. Därefter hissas Luuk ner från taket - helt svartklädd och med hatt - och landar mitt i dans- och sångnumret för att inleda finalen.
Det hände en del roliga saker under kvällen. Bland annat försökte Luuk intala oss att Henrik Kempe var en av låtskrivarna till Charlottes låt men kom snabbt på sig själv och rättade det till Fredrik Kempe. Allt medan Fredrik satt och skrattade. Och om man ska tro Fridas skratt istället för svar på Nours fråga om hon tjuvkikat på någon i duschen en gång så bör det vara helt sant, eller? Mitt i programmet kommer ni få njuta av "The worrying kind", men det är inte The Ark som kommer stå på scenen. istället blir det en lugnare pianoversion av Maia Hirasawa. Björn kommer köra något hemligt denna vecka igen, så istället för att se vad de planerat fick vi återigen njuta av ett helt underbart stå-upp-nummer av Björn Gustafsson. Han kan verkligen konsten att skämta om de mest vardagliga saker. Däremot fick vi se dansen han senare ska göra och dansa kan han tydligen.
Givetvis var det lottat ikväll hur utgången skulle bli och det blev Sanna som "vann" ikväll, men hon fick inte sjunga om sitt nummer. Istället fick publiken höra på Maia som avslutning medan vi köade för att få komma in i green room. Totalt sett tyckte jag att det var en väldigt bra stämning i Globen ikväll men inte fullt så bra för att taket skulle lyfta, vilket det lär göra imorgon kväll. Annars är det något fel.
Pressen går lös på Sanna
- Nu ska vi äta Sannabakelse!
Jag och en pressackrediterad kompis från Melodifestivalklubben var två av de som fort fiskade fram våra kameror och rusade efter. Och de var verkligen jättefina! Men som jag förstod det så är det tydligen konkurrerande Sannabkelser från ett konditori på Lidingö som har gjot dem medan konditoriet i Bromölla i år slagit på ännu större i "kriget" och tydligen gjort en Sannatårta.
Efter en stunds fotografering av dessa fina bakelser som såg nästan lika söta ut som Sanna själv så delades det ut platta träskedar för provsmakning. Och det var jättegott! Med jordgubbar inuti.
Svar på tal med Björkman
Innan gårdagens fest på stadshuset var det programledarpresskonferens. Jag passade på att fråga Christer Björkman, som också var där, varför Melodifestivalen ligger just i februari-mars. Detta är hans svar:
- Det första svaret som poppar upp, det är ju att det är tradition. Det har alltid varit på vintern. Och sen har det ju att göra med... eh... att det finns ju ett datum från EBU som är att en låt får inte ha varit publicerad före 20 oktober eller nånstans där. Så efter det måste det vara i vilket fall. Och då tror jag att det är så här att eftersom vi gör sex veckor så skulle vi aldrig hinna göra det från 20 oktober till jul. För då kommer det liksom december där och med det allt vad det är med lucia och ... helger och du vet. Så vi skulle nog inte få ihop sex veckor faktiskt före jul. och då är det januari - februari - mars som gäller. Så att från början tror jag bara det är tradition. Att det alltid har legat där.
Jag lade även fram min teori om att det skulle bli ett störande avbrott mellan Melodifestivalen och Eurovision om det ju hade varit möjligt att förlägga festivalen före jul och nyår. För att få höra vad han hade att säga om den saken.
- Jag tror att det blir för långt glapp också om man har det på hösten mellan att vi har tagit ut låten till den ska tävla i maj. Då kommer den ju vara lastgammal liksom. Då kommer alla vara dötrötta på den!
Så min gissning som jag skrev tidigare stämmer ganska bra med Christer Björkmans svar. Nu vet vi det också!
Ett kontrollerat trassel
I detta kabeltrassel finns det:
1. USB-sladd och batteriladdare till digitalkameran
2. USB-sladd och laddare till MD:n
3. Internetkabel utifall det trådlösa nätverket i pressrummet skulle bli segt eller gå ner sig
4. Laddare till mobiltelefonen
Och då har jag ändå inte med datorns sladdar i bild. Det gäller att veta vilka som går till vad och helst hålla isär de tillsammans med respektive saker.
Långt samtal med jordnära Rongedal
Vi beslutade att göra samma sak och sa hejdå till den ena brodern men kom inte så långt. Vid utgången satt nämligen låtskrivarna Magnus Johansson och Torgny Söderberg som vi pratade och fotade oss med. Magnus fick en snabbkurs i hur min kamera används för att kunna vara fotograf själv. Båda var riktigt härliga och gav en kram när vi sa hejdå. För att besvara långe Torgnys kram krävdes lite tåsträckning - han skulle kunna benämnas höghus för min del. Ytterligare en som var kvar men som gick strax före oss var Camilla Bjering från Warner. Jag vet inte om det var några fler artister eller skivbolagsfolk kvar när vi lämnade stadshuset runt midnatt men i så fall måste de ha varit lätträknade. De flesta lär väl ha stuckit med tanke på morgondagen - alltså senare idag.
Jag med bröderna.
Buffé och mingel i stadshuset
- Javisst, gå och ta mat själv du där borta. Tyckte vi åt honom.
Efterrätten var inte heller fy skam. Den bestod av tre olika desserter; en chokladglassliknandse sak, en jordgubbsfromage typ och en kaka. BWO som hade sitt rep schemalagt med start 20.30 - en halvtimme EFTER att festen börjat, anlände ganska sent och blev genast omringade av fotografer samt de som ville prata med gänget. Därför tog det ett tag innan de kunde ta sig till buffébordet. Perrelli däremot sågs inte till förrän hon lämnade festen runt 22.
Så var det Sanna och Amy
Amy har som nymodighet en gigantisk "Amy"-logga som halvvägs in i låten hissas ner från taket. Väldigt läckert faktiskt, men jag vet inte hur det ser ut i TV än. Första omgången tyckte jag inte kändes helt okej. Det var som att dansarna bakom henne var lite sena med sina rörelser eller tvärtom. Det där blev dock bättre senare.
Sanna gav ännu en uppvisning som gav mig rysningar. Över huvud taget verkar det som att den berör Sanna också ganska mycket. Henrik tyckte att Sanna är vad de kallar en stabil artist.
De övriga artisternas rep har jag valt att hoppa över eftersom en kommunfest väntar om cirka 30 minuter och BWO repar först 20.30. Däremot hann jag prata med Christer Björkman om varför festivalen ligger under den här tiden på året. Det svaret kommer ni få ta del av senare. Liksom den kommande festen ikväll. Nu ska jag smita till T-banan. 
Sjögren älskar Europa igen
Bengtzing för livlig för tekniken
Det märks att Linda Bengtzing har inlevelse. Som hon rör sig på hela scenen och dansar fram och tillbaka samt pekar ut mot oss som sitter framför scenen. Med ett smittande leende som skriker ut glädje och positivitet. Efter första genomgången pustar hon ut som om hon precis gått ett träningspass.
På två av repetitonens tre genomgångar tappade hon den lilla dosan som ger henne ljud i örat. Den sista gången hände det i slutet av bandningen så medan Lindas röst hördes i arenan hade hon mikrofonen vilande i handen, långt ifrån munnen. När musiken tystnat frågade hon om hon fick göra om det. Och fick då order om att genast bryta om det händer igen. Linda tyckte att hon hade gjort det men det räcker inte med att sluta sjunga.
- Aha, så här... Tyckte Linda och övade på Domarishockey-tecken.
Bra glid för Rongedal
Hade Rongedal de där ansikterna på trummorna sist också eller missade jag det då? Hur som helst ser det riktigt läckert ut. Och de har inte sparkat ut stativen så långt på scenkanten som de gjorde nu. Stativen fick mig dessutom att sakna Patrik med sitt band.
Jag tyckte att ljudet lät lite sämre andra genomgången men det kan ha varit inbillning. Bröderna har bra glid nerflr rampen och hoppar som vanligt över gapet mellan scengolven. Tyvärr fick jag ingen bild på det. Som avslutning dansar de runt i ett rött konfettiregn. Urtjusigt! Det lär bli mycket snyggare med konfettimaskinen jämfört med när de bara kastade upp konfettin med sina händer.
I väntan på Linda Bengtzing lär jag Aftonbladet-Tobbe lite Carolakunskap.
Perrellis och Sibels rep är klara
Charlotte Perelli har hunnit repa och hon har såväl laser som fläktar och rök. Jag tror det kommer bli minst lika maffigt som hennes nummer i Karlskrona. Charlotte själv ser ut att vara född på scenen.
När Charlotte var bandad och klar med sin repetiotion så klev Sibel på. Hennes ballad är värlfigt härlig och det jag tycker är allra snyggast scenografiskt är "stjänorna" som far fram bakom henne i slutet av låten. Mot den mörkblå bakgrunden. Vilken inledning det kommer bli på finalen!
Johansson tippar deras egen utgång på lördag
Minikenneln hos min boendevärd
Söta busar...
På plats i Globen
Redan innan jag anlände till Globen så träffade jag på några artister. Det gick på två killar på T-banevagnen och satte sig vid sätena på andra sidan gången. Jag kunde inte undgå att höra orden "träffas i logen", "signering" och "scenen". Det lät misstänkt mycket Melodifestivalsnack, och den stora resväskan på hjul som den ena drog med sig skvallrade också om typ scenkläder eller dyligt. Jag frågade de vad de ska göra och det visade sig att det var två av musikerna bakom Rongedahl. Mycket trevligt!
Nu är jag på plats i pressrummet med en fungerande uppkoppling och ska snart ner till scenen för att fotografera artister samt prata med de under presskonferensen. Sedan rullar resten på enligt det uppdaterade schema som trillade in i mailkorgen för någon dag sedan. Om några dagar vet vi vilken/vilka vi ska skicka till Belgrad för att representera våra färger.
Godmorgon, tänk på avståndet mellan vagn och perrong...
- Jaa... Så är vi då strax i Uppsala. Och ni får gärna kliva av till höger i tågets färdriktning.
Det var betoning på orden gärna och höger, dock med lite starkare betoning på det sistnämna. Jag undrar bara en sak: Vad händer om någon promt vill gå av till vänster? Och borde man inte upptäcka ganska snart efter att man lyckats öppna dörren att perrongen saknas och har ersatts av ett par rälsspår?? Jag hoppas flertalet har både vett och logik att då förstå att höger sida är ett mycket bättre alternativ.
Fast det är trevligt att SJ börjat med humor för att "väcka" de morgontrötta och kanske ibland förvirrade morgonresenärerna...
Stockholm by morning imorgon
Imorgon är det dags igen. Lite tråkigt på ett sätt, för det betyder att efter att lördagen gått över till söndag så är i stort sett årets Melodifestival över. För denna gången. Fram tills dess hoppar jag på Melodifestivaltåget igen, och ser fram emot att träffa alla finalister. Intervjufrågor ligger redo i datorn att skrivas ut och det mesta är packat. Nytt för denna vecka är att det blir delat boende tillsammans med en kompis i hennes lägenhet i centrala Stockholm och inte bara en utan två (!) härliga schäfrar. En nackdel (åtminstone för min packning) är att det gäller att hålla allt så samlat det går för att undvika att få extra päls på alla kläder. Men det har gått bra hittills och lär inte bli något problem nu heller.
Björn vem...?
Förutom att jag pratat gårdagens händelser med några vänner så hörde min faster av sig på MSN med frågan om jag saknade Björn Gustavsson. Min första tanke som dök upp i huvudet: "Björn Gustavsson??? Ahaaa, den killen... Han är ju med också." Den reaktionen säger nog ganska mycket var min koncentration på själva festivalen ligger.