Med övning, fantasi och överflöd av kolsyreis?
Har man inte tillgång till keyboard att knappa på går det lika bra med en rygg... Under uppträdanderna på efterfesten i annexet.
Kanske liiite för mycket rök. På den här bilden har en hel del av den visserligen "gått upp i rök" men likväl var det lite för dimmigt för att få bra bilder. Tog de chansen att använda allt som var kvar från årets turné tro?
Det var sista bilden för i år. Jag tror faktiskt Charlotte Perrelli har en stor chans att placera Sverige högt upp på resultatlistan. Och skulle hon ta hem altihopa blir hon historisk - som första kvinnliga artist att vinna Eurovision Song Contest två gånger. Den enda som hittills lyckats med konststycket att segra två gånger som artist är Irländaren Johnny Logan, som dessutom ska komma till Valbo köpcentrum i slutet av april.
Må bästa låt vinna i Belgrad! Och hoppas den är svensk...
Farliga drinkar och dessa kamerakillar
Lite roliga bilder från Melodifestivalen
Melodifestivalen 2008:s ändstation
Vid 04 så stängde baren och runt 04.30 tändes ljuset. En kvart senare blev vi utschasade från annexet. Då stod jag och pratade med en manlig bekant till vännerna på radion. Han hade sitt hotell i närheten av Odenplan så vi, hans chef och en kille från Lalandia delade taxi hem. Då var klockan 05 och de flesta hade redan lämnat festen. Kvar var nog mest artister som troligtvis hade planer på att lämna Annexet inom en snar framtid de också. Från start till slut var det en tillställning som jag njöt av.
Det tråkigaste med finalfesten är att den betyder slutet på dessa sex veckor. För Charlotte blir det Belgrad nästa. För min del blir det att bänka mig framför TV:n om cirka två månader.
Mingel och gästartister
Efter allt detta tog vi för oss av buffén som bestod av, förutom ris, olika sorters kött, lax och sallad. Som en dessert bjöds något som närmast skulle kunna kallas för kladdmuffins. Väldigt goda!
Närmare slutet såg jag plötsligt att Sarah Dawn Finer befann sig i lokalen och pratade med någon nedanför artisthyllan. Dessutom blev jag omsprungen av Suzzie Tapper med man.
Under kvällen och natten hejade jag även på "Proppen" som varit säkerhets vakt under hela turnén, pratade kort med Jeanette Olsson som backat upp Bengtzing samt snackade med en Rongedalare (förlåt... Jag har glömt vem som är vem av er) i baren. Mitt i vårt samtal frågade han:
- Visst håller du till i Gävle?
Innan han gick upp till deras hylla igen tackade han för några trevliga dagar. Då är man inte sen att bemöta det med samma hälsning. Bengtzing sprang jag på inne på toaletten men tyckte inte att det passade att inleda ett samtal just då. Utanför okej...
Live, skumpa och rökridån som var FÖR bra
Liveframträdandena radades upp och först ut var Frida som sjöng sin låt. Hon följdes av Rongedal där keyboardisten saknade en keyboard på scenen så en rygg lånades ut för detta ändamål. Dessutom tog en av de sikte på mig med mikrofonen i högsta hugg. Så här i efterhand hade det varit en kul idé att tacka ja till erbjudandet men just då kändes det som att det var liiite för mycket artister och folk från större tidningar med mera för att våga mig på en musikalisk debut ouppsjungen.
Även Christer Sjögren, Sanna Nielsen, Nordman, Linda Bengtzing, Amy Diamond och givetvis Charlotte Perrelli sjöng sina låtar. Som avslutning fick Perrelli och hennes gäng ta emot en champagneflaska som var lika hög som halva Charlotte typ. Under några av framträdandena hade de lagt på rök, men var arrangröerna verkligen tvungna att röka in oss? Det kom nämligen så mycket att jag inte ns såg artisterna en halv meter framför mig. Tidvis inte ens Fia som stod bredvid. Apropå bredvid kom en ut The Poodles och ställde sig bredvid mig en kort stund.
Sanna Nielsen
Perrelli med champagne
Efterfesten på annexet börjar
Efterfesten var otroligt trevlig och rolig och varade ända in på småtimmarna.
Jag anlände tillsammans med två vänner ganska tidigt och stod ett tag vid entrén där innanför graderoberna för att fotografera de som kom. Det tog inte alltför lång tid innan vi blev brutalt åtsidokörda av ett gäng vakter som hade hur bråttom som helst att skapa en fri passage. Mitt i detta murbräcksgäng kom en viss Charlotte Perrelli - årets segrare av Melodifestivalen. Och efter de skapade den fotograferande klungan en svans som följde efter längre in i annexet där festen hölls. En god stunds poserande av Charlotte på artisthyllan följde.
En paus senare klev konferencieren upp på scenen och agerade levande mikrofonstativ åt Christel Wilkers som tackade alla som på olika sätt gjort denna turné möjlig. Nästa duo upp på scenen hette Christer Björkman och Richard Herrey. De delade ut priser till de medverkande artisterna och låtskrivarna. Composer award gick till Bobby Ljunggren och Aleena Gibson för deras "Empty room". Bobby Ljunggren fick för övrigt en historisk topp-3 då han var kompositör till alla tre bäst placerade bidragen. Artistic award fick BWO ta emot medan Sanna Nielsen röstades fram som presskårens bästa finalbidrag i Press award. Det nya priset fan award, som delas ut av gyllene skor via en omröstning på deras sajt, gick till Amy Diamond som årets debutant.
Ljunggren och Gibson
Nervpirrande till max och en segrande "Hero"
Men till början...
Stämningen inne i Globen går inte att beskriva. Man måste vara där för att förstå det. Under fllera av numren stod folk upp och klappade händer samt skrålade med. Inte var det sämre drag på vår nedre läktare mitt framför scenen där vi i klubben satt. Jag tror taket lyfte flera gånger om. Bland annat under Rongedals och Sannas nummer.
Vid 21.40 smet jag ifrån min plats inne i arenan för att kunna ta mig ner till scenen och green room, och det var en djäkla labyrint! In genom en dörr, ner för en trappa, åt vänster och allt vad det nu var. Tur att SVT förberett sig för förvirrade pressfolk och satt skyltar inom cirka 2 meters avstånd som tydligt talar om vart vi ska gå för att komma tillbaka upp till pressrummet.
Jag hann i alla fall se de flesta jurygruppernas röstlämning på plats tillsammans med en kompis och efter tre 12:or till Perrelli från de tre första jurygrupperna började vi två bli liiite nervösa.
- Det här börjar likna 1983... sa han till mig och jag höll med.
Efter femte 12:an på raken satt våra nerver utanpå. Charlotte får bara inte tangera Carola fulla pott från 1983!
När så Norrköping gav Perelli något helt annat än en 12:a så pustade vi två ut och tyckte att nu är det lugnt. Att Perrelli blev 2008 års vinnare är dessutom helt rätt.
Mitt mål under presskonferensen var att få lite frågor besvarade av vinnaren. Alla artister som jag fått order om att skaffa jinglar av hade liksom avverkats redan i torsdags och fredags. Ett tag syntes det väldigt mörkt men jag lyckades till slut kasta fram två frågor åt henne, och fick dessutom äran att ställa den allra sista frågan innan hon sprang. Då var det inte bara en utan minst tre mikrofoner framför hennes nos.
Nu ska jag logga ut och byta om oh smita till festen. Vi ses!
När jag får tippa...
- Hur svårt kan de va?
Då skulle jag säga att det är väldigt svårt. Att tippa resultatet alltså. Ävewn om det finns två bidag som jag särskilt tror att det kommer stå mellan så kan lika gärna någon av de andra flyga förbi och sno sångfågeln samt biljetten till Belgrad. Men hur tror jag då?
Jo, det känns som att Charlotte Perrelli och Sanna Nielsen kommer kivas om vinsten medan BWO placerar sig på en tredjeplats eller däromkring.
Så topp-3 blir:
1. Charlotte Perrelli. Det tog cirka 3 minuter att välja mellan henne och tvåan men även om jag personligen tycker bättre om Sannas låt finns en känsla av att Perrelli kommer ta det. Och låten är ju faktiskt inte fy skam.
2. Sanna Nielsen. Sannas ballad kan få många att falla för henne och hon är verkligen stark i sitt framträdande. Också ett bidrag som jag tycker borde kunna gå bra i Eurovision i maj. Och även om jag innan allt drog igång sa att Perrelli har störst chans utomlands så vore det faktiskt kul att kunna skicka Sanna och se hur många européer som faller för hennes charm och balladrysare.
3. BWO. De har en stor publik men jag tror inte det räcker - trots hiss och pyro.
Andra artister som möjligtvis kan vara med och slåss om segern tror jag är Sibel och Rongedal. Frida, Nordman och Christer Sjögren borde inte ha något med toppstriden att göra.
Linda och Amy känns svårplacerade och kan lika gärna hamna högt upp som lite längre ner, men de bör definitivt inte kunna komma sist. Jag skulle tippa de runt placeringen 4-7.
Årets sista genrep
För några timmar sedan anläde jag till Globen och gick direkt upp för att hämta ut min genrepsbiljett. Inför förmiddagens genrep berättade Henrik Z för oss att Sanna ska spara på rösten till ikväll och därför har förinspelat just nu.
Vi satt på läktaren mitt emot scenen och när "Te deum", signaturmelodin till EBU:S Eurovision Song Contest och vår Melodifestivalfinal bland annat, hördes ut i arenan så fick jag rysningar. För mig betyder den nämligen att det snart kommer att ske något stort och särskilt i dessa sammanhang fyller den hela mig med fjärilar, bubblande glädje och föräntningar.
Genrepet idag gick till på samma sätt som gårdagens men med lite föränddringar i skämt och så. Det märktes att Linda Bengtzing är taggad inför kvällens direktsändning och kastade en slängkyss rakt in i kameran innan hennes bidrag drog igång. Hos Sanna tyckte jag mig däremot se tydligt att hon höll igen eftersom det inte var samma känsla som tidigare. Hon brukar ha sådan inlevelse att hon ser rörd ut men nu var en del av den inlevelsen borta. Dock är jag tämligen säker på att hon ikväll kommer att ge allt och kanske lite till och få taket att lyfta när det verkligen gäller. Så räkna inte bort henne.
När Luuk rabblade telefonrösterna och Sanna zoomades in för sina 22 poäng visste jag inte att Sanna Nielsen bytt skepnad till en förvillande lik och glatt vinkande Hammar från ett skivbolag. Kan kanske bero på att artisterna flytt green room för att förtsätta sina förberedelser inför kvällen och olika personer fått hoppa in och "leka" de under omröstningen. Till exempel fick även Bjering och Maia leka tävlande.
Igår fick Sanna vinna, idag Amy. Vem vinner på riktigt ikväll?
Vart tog alla pressmänniskor vägen?
Då hann jag dessutom med en kort pratstund med Pudlarnas och Nicoles kontaktperson som plötsligt befann sig vid green room och var ledig eftersom ingen av hennes artister är med i finalen. Hon var tydligen där för att göra ett gästbesök och hälsa på en del bekanta.
Så man kan inte säga annat än att den här kvällen blev väldigt lyckad. Nu återstår att stänga ner datorn och ta T-bana hem till två fyrbenta bepälsade busar till schäfrar och deras matte. Imorgon gäller det! Då ska vi bestämma oss för vilken låt vi vill skicka till Belgrad. Innan dess ska jag lyckas klura ut hur utgången kan tänkas bli och ge en tippning här i bloggen.
Lite roliga kommentarer från genrepet
Det första som händer i början av den så kallade omröstningen är att Linda Bengtzing får 1 poäng varpå ett lågt sorl av negativ klang hörs i arenan. Luuk säger då:
- Vi har en lång väg kvar så dämpa er litegrann...
Efter att kvällens alla lottade juryröster kommit in och det inte alls var länge sedan som toppplaceringarna lästes upp så säger Luuk:
- Får jag en mick så kan vi prata lite. Vem var det som ledde nu igen??
Skratt hörs och folk säger "Sanna!" varpå Luuk går in i green room och en klart road Sanna Nielsen.
När han sedan går till Linda bengtzing så blir det lite snack om hennes röda handskar och om ett eventuellt byte av de. Därefter frågar han henne om det är något hon har bytt.
- ja, det är det. Men det syns inte. Hasplar Linda ur sig och får större delen av publiken på fall samt en Luuk som antagligen inte var bredd på ett sådant svar och snabbt avslutade samtalet med henne.
Som avslutningsskvaller fick BWO lägst poäng av telefonrösterna. Jag vet inte hur de såg ut eller reagerade men Luuk var snabb med att säga åt Alexander att det är lottat. På presskonferensen hörde jag sedan att Alexander sagt något i stil med att det var en dålig lottning.
Intåg inleder finalen
Nu har vi sett det första genrepet och jag kan skvallra om att inledningen består av att alla artister tågar in på ett led iklädda blåa "morgonrockar" á la boxningsentré. När alla artister presenterats så blir det dans på scenen av ett gäng vitklädda dansare och sång. Därefter hissas Luuk ner från taket - helt svartklädd och med hatt - och landar mitt i dans- och sångnumret för att inleda finalen.
Det hände en del roliga saker under kvällen. Bland annat försökte Luuk intala oss att Henrik Kempe var en av låtskrivarna till Charlottes låt men kom snabbt på sig själv och rättade det till Fredrik Kempe. Allt medan Fredrik satt och skrattade. Och om man ska tro Fridas skratt istället för svar på Nours fråga om hon tjuvkikat på någon i duschen en gång så bör det vara helt sant, eller? Mitt i programmet kommer ni få njuta av "The worrying kind", men det är inte The Ark som kommer stå på scenen. istället blir det en lugnare pianoversion av Maia Hirasawa. Björn kommer köra något hemligt denna vecka igen, så istället för att se vad de planerat fick vi återigen njuta av ett helt underbart stå-upp-nummer av Björn Gustafsson. Han kan verkligen konsten att skämta om de mest vardagliga saker. Däremot fick vi se dansen han senare ska göra och dansa kan han tydligen.
Givetvis var det lottat ikväll hur utgången skulle bli och det blev Sanna som "vann" ikväll, men hon fick inte sjunga om sitt nummer. Istället fick publiken höra på Maia som avslutning medan vi köade för att få komma in i green room. Totalt sett tyckte jag att det var en väldigt bra stämning i Globen ikväll men inte fullt så bra för att taket skulle lyfta, vilket det lär göra imorgon kväll. Annars är det något fel.
Pressen går lös på Sanna
- Nu ska vi äta Sannabakelse!
Jag och en pressackrediterad kompis från Melodifestivalklubben var två av de som fort fiskade fram våra kameror och rusade efter. Och de var verkligen jättefina! Men som jag förstod det så är det tydligen konkurrerande Sannabkelser från ett konditori på Lidingö som har gjot dem medan konditoriet i Bromölla i år slagit på ännu större i "kriget" och tydligen gjort en Sannatårta.
Efter en stunds fotografering av dessa fina bakelser som såg nästan lika söta ut som Sanna själv så delades det ut platta träskedar för provsmakning. Och det var jättegott! Med jordgubbar inuti.
Svar på tal med Björkman
Innan gårdagens fest på stadshuset var det programledarpresskonferens. Jag passade på att fråga Christer Björkman, som också var där, varför Melodifestivalen ligger just i februari-mars. Detta är hans svar:
- Det första svaret som poppar upp, det är ju att det är tradition. Det har alltid varit på vintern. Och sen har det ju att göra med... eh... att det finns ju ett datum från EBU som är att en låt får inte ha varit publicerad före 20 oktober eller nånstans där. Så efter det måste det vara i vilket fall. Och då tror jag att det är så här att eftersom vi gör sex veckor så skulle vi aldrig hinna göra det från 20 oktober till jul. För då kommer det liksom december där och med det allt vad det är med lucia och ... helger och du vet. Så vi skulle nog inte få ihop sex veckor faktiskt före jul. och då är det januari - februari - mars som gäller. Så att från början tror jag bara det är tradition. Att det alltid har legat där.
Jag lade även fram min teori om att det skulle bli ett störande avbrott mellan Melodifestivalen och Eurovision om det ju hade varit möjligt att förlägga festivalen före jul och nyår. För att få höra vad han hade att säga om den saken.
- Jag tror att det blir för långt glapp också om man har det på hösten mellan att vi har tagit ut låten till den ska tävla i maj. Då kommer den ju vara lastgammal liksom. Då kommer alla vara dötrötta på den!
Så min gissning som jag skrev tidigare stämmer ganska bra med Christer Björkmans svar. Nu vet vi det också!
Ett kontrollerat trassel
I detta kabeltrassel finns det:
1. USB-sladd och batteriladdare till digitalkameran
2. USB-sladd och laddare till MD:n
3. Internetkabel utifall det trådlösa nätverket i pressrummet skulle bli segt eller gå ner sig
4. Laddare till mobiltelefonen
Och då har jag ändå inte med datorns sladdar i bild. Det gäller att veta vilka som går till vad och helst hålla isär de tillsammans med respektive saker.
Långt samtal med jordnära Rongedal
Vi beslutade att göra samma sak och sa hejdå till den ena brodern men kom inte så långt. Vid utgången satt nämligen låtskrivarna Magnus Johansson och Torgny Söderberg som vi pratade och fotade oss med. Magnus fick en snabbkurs i hur min kamera används för att kunna vara fotograf själv. Båda var riktigt härliga och gav en kram när vi sa hejdå. För att besvara långe Torgnys kram krävdes lite tåsträckning - han skulle kunna benämnas höghus för min del. Ytterligare en som var kvar men som gick strax före oss var Camilla Bjering från Warner. Jag vet inte om det var några fler artister eller skivbolagsfolk kvar när vi lämnade stadshuset runt midnatt men i så fall måste de ha varit lätträknade. De flesta lär väl ha stuckit med tanke på morgondagen - alltså senare idag.
Jag med bröderna.
Buffé och mingel i stadshuset
- Javisst, gå och ta mat själv du där borta. Tyckte vi åt honom.
Efterrätten var inte heller fy skam. Den bestod av tre olika desserter; en chokladglassliknandse sak, en jordgubbsfromage typ och en kaka. BWO som hade sitt rep schemalagt med start 20.30 - en halvtimme EFTER att festen börjat, anlände ganska sent och blev genast omringade av fotografer samt de som ville prata med gänget. Därför tog det ett tag innan de kunde ta sig till buffébordet. Perrelli däremot sågs inte till förrän hon lämnade festen runt 22.
Så var det Sanna och Amy
Amy har som nymodighet en gigantisk "Amy"-logga som halvvägs in i låten hissas ner från taket. Väldigt läckert faktiskt, men jag vet inte hur det ser ut i TV än. Första omgången tyckte jag inte kändes helt okej. Det var som att dansarna bakom henne var lite sena med sina rörelser eller tvärtom. Det där blev dock bättre senare.
Sanna gav ännu en uppvisning som gav mig rysningar. Över huvud taget verkar det som att den berör Sanna också ganska mycket. Henrik tyckte att Sanna är vad de kallar en stabil artist.
De övriga artisternas rep har jag valt att hoppa över eftersom en kommunfest väntar om cirka 30 minuter och BWO repar först 20.30. Däremot hann jag prata med Christer Björkman om varför festivalen ligger under den här tiden på året. Det svaret kommer ni få ta del av senare. Liksom den kommande festen ikväll. Nu ska jag smita till T-banan. 
Sjögren älskar Europa igen
Bengtzing för livlig för tekniken
Det märks att Linda Bengtzing har inlevelse. Som hon rör sig på hela scenen och dansar fram och tillbaka samt pekar ut mot oss som sitter framför scenen. Med ett smittande leende som skriker ut glädje och positivitet. Efter första genomgången pustar hon ut som om hon precis gått ett träningspass.
På två av repetitonens tre genomgångar tappade hon den lilla dosan som ger henne ljud i örat. Den sista gången hände det i slutet av bandningen så medan Lindas röst hördes i arenan hade hon mikrofonen vilande i handen, långt ifrån munnen. När musiken tystnat frågade hon om hon fick göra om det. Och fick då order om att genast bryta om det händer igen. Linda tyckte att hon hade gjort det men det räcker inte med att sluta sjunga.
- Aha, så här... Tyckte Linda och övade på Domarishockey-tecken.
Bra glid för Rongedal
Hade Rongedal de där ansikterna på trummorna sist också eller missade jag det då? Hur som helst ser det riktigt läckert ut. Och de har inte sparkat ut stativen så långt på scenkanten som de gjorde nu. Stativen fick mig dessutom att sakna Patrik med sitt band.
Jag tyckte att ljudet lät lite sämre andra genomgången men det kan ha varit inbillning. Bröderna har bra glid nerflr rampen och hoppar som vanligt över gapet mellan scengolven. Tyvärr fick jag ingen bild på det. Som avslutning dansar de runt i ett rött konfettiregn. Urtjusigt! Det lär bli mycket snyggare med konfettimaskinen jämfört med när de bara kastade upp konfettin med sina händer.
I väntan på Linda Bengtzing lär jag Aftonbladet-Tobbe lite Carolakunskap.
Perrellis och Sibels rep är klara
Charlotte Perelli har hunnit repa och hon har såväl laser som fläktar och rök. Jag tror det kommer bli minst lika maffigt som hennes nummer i Karlskrona. Charlotte själv ser ut att vara född på scenen.
När Charlotte var bandad och klar med sin repetiotion så klev Sibel på. Hennes ballad är värlfigt härlig och det jag tycker är allra snyggast scenografiskt är "stjänorna" som far fram bakom henne i slutet av låten. Mot den mörkblå bakgrunden. Vilken inledning det kommer bli på finalen!
Johansson tippar deras egen utgång på lördag
Minikenneln hos min boendevärd
Söta busar...
På plats i Globen
Redan innan jag anlände till Globen så träffade jag på några artister. Det gick på två killar på T-banevagnen och satte sig vid sätena på andra sidan gången. Jag kunde inte undgå att höra orden "träffas i logen", "signering" och "scenen". Det lät misstänkt mycket Melodifestivalsnack, och den stora resväskan på hjul som den ena drog med sig skvallrade också om typ scenkläder eller dyligt. Jag frågade de vad de ska göra och det visade sig att det var två av musikerna bakom Rongedahl. Mycket trevligt!
Nu är jag på plats i pressrummet med en fungerande uppkoppling och ska snart ner till scenen för att fotografera artister samt prata med de under presskonferensen. Sedan rullar resten på enligt det uppdaterade schema som trillade in i mailkorgen för någon dag sedan. Om några dagar vet vi vilken/vilka vi ska skicka till Belgrad för att representera våra färger.
Godmorgon, tänk på avståndet mellan vagn och perrong...
- Jaa... Så är vi då strax i Uppsala. Och ni får gärna kliva av till höger i tågets färdriktning.
Det var betoning på orden gärna och höger, dock med lite starkare betoning på det sistnämna. Jag undrar bara en sak: Vad händer om någon promt vill gå av till vänster? Och borde man inte upptäcka ganska snart efter att man lyckats öppna dörren att perrongen saknas och har ersatts av ett par rälsspår?? Jag hoppas flertalet har både vett och logik att då förstå att höger sida är ett mycket bättre alternativ.
Fast det är trevligt att SJ börjat med humor för att "väcka" de morgontrötta och kanske ibland förvirrade morgonresenärerna...
Stockholm by morning imorgon
Imorgon är det dags igen. Lite tråkigt på ett sätt, för det betyder att efter att lördagen gått över till söndag så är i stort sett årets Melodifestival över. För denna gången. Fram tills dess hoppar jag på Melodifestivaltåget igen, och ser fram emot att träffa alla finalister. Intervjufrågor ligger redo i datorn att skrivas ut och det mesta är packat. Nytt för denna vecka är att det blir delat boende tillsammans med en kompis i hennes lägenhet i centrala Stockholm och inte bara en utan två (!) härliga schäfrar. En nackdel (åtminstone för min packning) är att det gäller att hålla allt så samlat det går för att undvika att få extra päls på alla kläder. Men det har gått bra hittills och lär inte bli något problem nu heller.
Björn vem...?
Förutom att jag pratat gårdagens händelser med några vänner så hörde min faster av sig på MSN med frågan om jag saknade Björn Gustavsson. Min första tanke som dök upp i huvudet: "Björn Gustavsson??? Ahaaa, den killen... Han är ju med också." Den reaktionen säger nog ganska mycket var min koncentration på själva festivalen ligger.
Ola kände det på sig?
Han satt i alla fall och skakade på huvudet innan Luuk berättade att Sibel mycket riktigt var den som snodde Globenbiljetten från honom. Den andra biljetten snodde häxbrännarna. Det ser ut att bli ganska hett i Globen i alla fall nästa vecka.
Gillar också Sibels sköna kommentar om att hon hade velat "åka vovvar". *hihi*
Nu ska jag smälta detta och plocka undan godiset samt den hallonsoda som är kvar. Och se fram emot en mycket spännande vecka i Stockholm.
Bakslag för vår schlagerdrottning
Under tiden får jag glädja mig åt att Suzzie Tapper gick vidare. Verkligen en underbar låt och en lika underbar artist... Väl värd en plats till rond två. Och Suzzie, klå Nordman!
Fläktarna ynglar av sig. Stormvarning?
Kärlek övervinner allt
Johnson & Häggkvist - Nordman
Även här är det om eldar, men den här gången så komemr Nordman bränna en häxa på bål medan han sjunger hennes historia. Min åsikt om hans låt har inte ändrats sedan sist. Låten är helt enkelt inte bra, allra minst den där hemska versen som jag tycker är låtens svaga punkt. Håkans röst tilltalar inte heller mig. Då är Andreas och Carolas låt är mycket bättre och de är samspelta med två sköna röster. Vers och refräng passar ihop så mycket bättre här. Carola börjar dessutom längre ut på scenen nu än hon gjorde i Västerås.
Heat2
Thérèse Andersson - Suzzie Tapper
Thérèse popopera är väldigt läcker och hennes koreografi/scenografi är årets i särklass bästa anser jag. Med fläktar, flaggor och lång kläning som fladdrar i vinden. Suzzie Tapper däremot har ganska lite koreografi men har åandra sidan en helt underbar och personlig ballad. En ballad som fångade åtminstone mig redan första gången. Jag tcyekr det är svårtippat här. Vinner Suzzie är det helt och hållet på hennes låt medan Thérèse flaggor och fläktar kan generera en hel del röster i kombination med en läcker låt...
Jag gissar ändå att Globenbiljett nummer två går till Johnson och Häggkvist som med deras starka kärlek krossar Nordmans häxbränning och sedan inte har särskilt svårt att ta Suzzie Tapper som i alla fall får äran att segra över Thérése i sin första rond.
Balladen som släcker elden?
E-Type & The Poodles - Sibel
Det ska gå ännu hetare till på scenen för pudlarna och deras kamrat. Låten är bra men jag känner allt mer att den är lite för tam för att vara deras. Hade varit trevligt med lite mer sting i den. Sibels låt har jag sett minst en gång till sedan förra veckan och hört desto fler. "That's where I'll go" har vbrkligen växt. Den börjar väldigt lugnt men ökar sedan litegrann i styrka. Efter cirka två minuter blir den oerhört stark och härlig på samma gång. Det är svårt att inte lyssna aktivt på texten.
Heat2
Ola - Caracola
Den väldigt John Farnham-inspirerade poplåten är lika bra som sist. Jag vet att Ola ska ändra lite i sitt nummer men kommer just nu inte ihåg exakt vad. Caracolas refräng är väldigt smittsam, i stort sett livsfarlig och hela låten skriker glädje.
Jag gissar att Sibel med sin ballad kommer ta ifrån rockarna chansen att få höja värmen i Globen ytterligare nästa vecka. Ola har en hel del anhängare men räcker det för att ta Caracola? Det känns som att det kan bli en jämn kamp där Caracola ändå tar hem det framför en snopen Ola. I så fall får Sibel möta Caracola och där kan Sibel sno Globenbiljett nummer ett.
I valet och kvalet på Carolas arbetsplats
Innan jag hamnade i kön till kassan stod jag i gången mitt emellan Fanta- och Coca-colahyllan på ena sidan och sodahyllan på andra sidan. I huvudet arbetade hjärnan förtvivlat för att komma på vad jag verkligen var mest sugen på. Cola eller fanta? Cola! Fast.. Fanta är det apelsinsmak på, och det är supergott. Men hallon var det länge sen jag drack, och fruktsodan var det ännu längre sen. Men hallon kanske är godare än frukten ikväll...?
Det slutade med att jag gick från affären med en hallonsoda i kassen. Tilltugget finns redan hemma.
Det blev för övrigt ingen Jill Johnson. Däremot fick jag veta att hennes turnébuss av märket Enterprice Carrier som går i flera olika färger har 14 bäddar men att det finns upp till 18 stycken i den största bussen. Att Micke Bollhem endast kör scen och dyligt åt de, det vill säga de har inte hand om hoppsättandet av den. Ytterligare ett företag verkar ha deras ljud och ljus. När nyfikenheten tar över så...
Wind i Stereo hos radiolyssnarna
Ännu en fredagskväll på radion är över. De senaste fredagarna som vi har sänt Nightflight har jag av förklarliga skäl inte varit med. En ganska stor turné som kallas Melodifestivalen har de senaste fem veckorna farit runt i Sverige. Om nu någon mot förmodan har lyckats missa det... ;)
Att vara hemma nu har känts lite konstigt men samtidigt skönt på ett sätt. Och istället för att se på genrep har vi roat oss med att testa lyssnarna på tysk schlagerkunskap, vilket verkade rätt svårt då det tog tid innan rätt svar kom in. Frågan bestod i att tala om för vilket land gruppen Wind som spelades tävlade för. För att göra det lite svårare spelades en version med svensk text. Danmark-gissningen var ändå ganska bra eftersom de länderna ju är grannar och kanske har liiiite lika språk.
Nu ska jag sova några timmar och imorgon kan man alltid hoppas på att springa på Jill Johnson på konserthuset i samband med återlämningen av noterna. Plus att det ska planeras inför ytterligare en mysig och spännande TV-kväll.
Med Bengtzing på hjärnan
Påpälsad men inga vita vidder
Klädd i täckbyxor, varma vinsterstövlar i skinnimitation, täckjacka och luva med totalt vindtät knäppning i halsen samt varma vantar. Ja, det låter nästan som att jag klädde på mig inför en hundspannstur uppe i Kiruna, men så var det inte. Tyvärr. Det jag klädde på mig så väl för i eftermiddags var en cykeltur till en kompis på andra sidan stan. Med en vecka kvar till avresa valde jag det säkra före det osäkra och passade dessutom på att köpa Vicks på vägen. Nu är man beväpnad också!
Tidigare idag ringde jag till ett företag om arbete. Önskemål om referens uppgavs och jag undrade om det ska vara någon särskild referens. Det ska det egentligen inte, bara någon som kan berätta lite om vem jag är och så. Inga problem! Går det bra med en kille som redan är anställd på företaget? Kanske läge att ringa och fråga om min tilltänkta referens vill ställa upp på detta...
Varför sänds Melodifestivalen den här tiden på året?
På våren 1954 så började Västeuropas TV-chefer planera en gemensam TV-tävling. Syftet med den var att manifestera televisionen som medium men även TV-nätet Eurovisionen, ett programsamarbete mellan de europeiska TV-kanaler som var medlem i EBU. Tack och lov så valde de en ren musiktävling framför en varietétävling. Jag tvivlar på att den där varietétävlingen hade varit lika framgångsrik.
Den 24 maj 1956 sändes "Den Europeiska sångens stora pris" som det hette då, från Lugano i Schweiz. 7 länder deltog med två bidrag var och tävlingen blev så populär att man valde att sända en ny påföljande år, med några regeländringar. 1958 när tävlingen fyllde två år så hoppade Sverige på tåget och där är vi fortfarande kvar. Dock var det inte förrän 1959 som vi hade öppen uttagning via TV eller radio. Den sändes från Cirkus den 29 januari.
Melodifestivalen (som fick sitt nuvarande namn 1967) är alltså lillasyster till Eurovision Song Contest som sänts runt mars - maj sedan starten. Numera är det mer regel än undantag att den hålls i maj. Melodifestivalen som är våran uttagning (det rekommenderas att varje land har en uttagning) har alltid hållits någon/några månader innan storebror men alltid samma år. Jag tror att genom att undvika jul och nyår som avbrott känns de mer sammanhängande. Men kanske en fråga att ta upp med SVT så kan de ge sin syn. Vill ni läsa mer om ESC och MF så kan ni låna boken "Melodifestivalen genom tiderna" på biblioteket. Bibeln för MF-freaks!
1 + 1 = 2 (glada kompisar)
Varje Melodifestival så brukar man kunna läsa om en eller flera artister som är förkylda eller på annat sätt har problem med rösten. Det är nog inte så underligt med tanke på att förskylningsveckorna verkar ha bokat in sig på bland annat samma period under året som Melodifestivalen. Förkylningen är i alla fall intelligent nog att förstå att den är oönskad och ser till att komma i god tid innan man behöver vara av med den - åtminstone för mig.
Måndagen ägnades åt att efter en liten sovmorgon cykla ner på stan. Tillsammans med en kompis gick jag till Lindex och hon agerade smakråd med tips. Därefter blev det en promenad till Boulognern där jag agerade modell framför bland annat en klottervägg. Vi avslutade kvällen med lite mat och kortspel fram till närmare 20.00. Nu ska Häggis få sjunga lite för mig innan datorn stängs av. Imorgon är en annan dag. Och egentligen har den ju redan börjat...
Städning till sprudlande humörhöjare
Resväskan har till och med blivit undanstoppad efter en veckas hopphinder framför garderoben. Skönt! Imorgon finns planer på att ta hjälp av en kompis för att shoppa lite och som gengäld vill hon tydligen ha läxhjälp med en fotograferingsläxa igen, vilket betyder att stå modell under någon timme eller mindre. Sedan kan det bli att dela soffa och TV med henne på lördag kväll, de planerna blev ganska spikade redan igår kväll över MSN.
Charlotte tog andra finalbiljetten
Nu är det bara andra chansen-veckan där jag hoppas att en viss duo (behövs nog inga namn för er som hängt med här i bloggen) tar en av de två sista biljetterna till Globen. Nordmans låt kommer inte i närheten av den för övrigt. Sedan blir det tåg till huvudstaden för att bevaka The Grand Finale. Men först åker schlagervinterskorna på igen för en snabb promenad hem. Lycklig över att ha tippat alla toppplaceringar helt rätt.
Bengtzing direkt till Globen!
- Oj!
Hördes Bengtzing säga. Trodde först hon hade vurpat eller så igen, men hon står upp i alla fall. Har just upptäckt att Jeanette Olsson är en av två körsångerskor också.
Vi ses i Globen Linda! Som jag längtat efter att få träffa henne och prata lite. Sist skulle vi ha setts i Norrköping under Rix FM Festival men då hoppade hon av den staden av någon anledning och lämnade Markoolio ensam i deras duett. Han fick ta hjälp av en annan tjej.
Topp-5 inprickad!
Går det att få rätt även i exakt hur de placerar sig tro.
MIn gissning:
1. Charlotte Perrelli Hon är kvällens stjärna och Hero veckans låt. Dessutom ESC-material.
2. Linda Bengtzing har en i mitt tycke starkare låt än Sibel. Kanske också starkare scenframträdande som tar henne in i folks vardagsrum med sin personlighet.
3. Sibel Vacker låt och snyggt avskalat scenframträdande med stjärnor i bakgrunden dessutom.
4. Nordman Ingen bra låt men den har mer fart än Calaisa och dessutom en massa pyro samt rök som ofta brukar gå hem.
5. Calaisa och deras lugna balladcountry
En brud i en lyxförpackning
Ingen upprepar sig så bra som Fronda
Sibels låt var mycket bättre nu än den snutt man kunnat lyssna på sedan i fredags. Hon står på scenen i sin rosa klänning och sjunger. det känns avskalat och hon verlar kunna matcha låten ganska bra. Den var väldigt fin.
Fronda har hela sitt band bakom sig poch scenen går i grönt samt gult mest. Men vilken fasligt upprepande låt. Hade han verkligen något mer än refräng där? Snyggt halsband tjejen med stränginstrumentet hade!
En tuffare Linda
Nordman hade nog veckans mest spektakulära scenummer där, men jag gillar inte versen alls. Har faktiskt redan glömt den. Det är bara refrängen som jag kommer ihåg hur den gick.
Pame överraskade
Men Daniels "Pame" var en överraskning till det bättre. Scenen i blått, rött och gult är snyggt och jag gillar hans sidenskjorta. Deras uppställning med Daniel i mitten och de andra bakom honom i form av en triangel fick mig att tänka tillbaka till 2005 när Carola gjorde "Genom allt" som pausnummer. Låten är bra och snabb. Fyrverkerierna och det lär också vara till hjälp öfr honom så snyggt som det var.
Här gillas Strömstedts utseende
Schlagervinterskor
Och visst passar de utmärkt till Melodifestivalen som precis nu drar igång!
Blind-tipping
1. Perrelli
2. Bengzing
3. Sibel
Sedan klumpas de andra ihop i en enda grupp typ "de fem vi måste nämna men egentligen inte har en aning om hur de placerar sig". Nordman verkar vara en av de nämns lite mer så han kan få komma femma. För till andra chansen går nog Calaisa. Åtminstone när jag tittar på SVT:s hemsida och försöker se vilket ansikte som placerar sig tillsammans med de som redan ligger där. Och bara för att jag tippar så kommer säker Pame och snor den platsen med sin discolåt...
Uppvärmning med Sonja och Marie Lindberg
Perfekt program som uppvärmning inför kvällen! Nu är det bara 1,5 timme kvar ungefär.